Valet har som vi tidigare skrivit om på bloggen inte den betydelse som det tillskrivs.
Marx skriver som bekant att historien är historien om klasstrider och dessa pågår självfallet oberoende av vilka som sitter vid makten. Proggressiva reformer eller stoppandet av idiotiska förslag kommer från en stark folklig mobilisering som kan sätta kraft bakom sina krav. Vi kanske inte skall dra det så långt som att vilka som sitter i parlamentet helt saknar betydelse, men tendensen med globaliserad ekonomi går åt det hållet.
Den stora utsidern i valet har varit Sverigedemokraterna. Ett parti vars stora enda intresse är att skylla de för kapitalismens olösliga problemen på mörkhåriga invandrare. En lika absurd som enkel förklaringsmodell och självklart helt grundlös.
Under föregående år så förstärktes fokuset på arbetsplatskamper och arbetsrätten.
Arbetsfömedlingens roll sattes i fokus, förslag på försämrad arbetsrätt och sänkta fastighetsskatter bemötes med visst motstånd. SAC har börjat vakna ur sin långa dvala och börjar mer och mer likna en organisation som både i ord och handling slåss mot arbetsköparens rätt att bestämma över arbetet.
Så trots en borgerlig valseger och rasistiska klåpare i fler kommuner och landsting så kan vi se med tillförsikt på framtiden och lita på proletärernas styrka i kamp och förlita oss knogjärn och pungsparkar mot de “svenska demokraterna”.