Jag vill först klargöra att jag inte på något sätt bör klassas som en Kubakännare. Jag skall bara ge lite reflektioner kring landet efter att ha besökt det i lite över två veckor.
Den Kubanska socialistiska revolutionen gick segerrikt ur kriget mot envåldshärskaren Batistas armé 1959 till glädje för flertalet av befolkningen som levt under usla förhållanden. Staten nationaliserade de närmasta åren i princip all industri och allt jordbruk. Under första halvan av 60-talet klargjorde högsta kommendanten Fidel Castro att revolutionen var Marxist-Leninistisk och man allierade sig med det sk “östblocket”.
Kuba gick efter några svårstartade år mot en bättre levnadstandard för flertalet mycket tack vare sovjetiskt stödköp av socker till överpris.
Kuba införde det man fortfarande är mycket glada och stolta över - en bra och gratis sjukvård, bra och gratis utbildning och mat på bordet för i princip hela befolkningen.
Trots Östblockets fall och Amerikanska blockader har landet lyckats upprätthålla dessa tre viktiga fundament för revolutionen.
Dem jag pratade med på Kuba stöder alla revolutionen, eller med andra ord alla stödjer det positiva som revolutionen förde med sig.
Men det sades också att revolutionen stannade av, att man inte kommer framåt utan man står och trampar på samma ställe.
Man lever inte i misär och levnadstandaren är nog högre än i flertalet andra latin och-sydamerikanska länder men de jag pratar med vill ha en förändring, de vill gå framåt och få det bättre.
Kuba är varken mer eller mindre demokratiskt än vilket valfritt land som helst, man får som medborgare alltså inte vara med och bestämma om relevanta frågor.
Arbetsplatserna är liknande deras miserabla släktingar i Europa, skolan en diciplinanstalt och i det offentliga rummet bestämmer eliten vad som får synas. Precis som i Europa med andra ord.
Kuba är relativ ekonomiskt jämställt, vilket innebär att alla arbetsgrupper tjärnar rätt kasst och lever i det ekonomiska apartheid som gör att de inte kan handla i de affärer vi turister har möjlighet att göra.
Kubaner får inte resa utomland då det är troligt att många av deras dåligt betalda välutbildade arbetare (exempelvis läkarna) skulle välja att inte komma tillbaka till landet.
Ingen verkar tro att Kuba kommer att se likadant ut efter Fidels död och skräcksenariot är att det åter igen skulle bli en gigantiskt bordell för överviktiga amerikaner, men Kuba har en tradition av att göra revolution och har historiskt haft en autonom och syndikalist inspirerad arbetarorganisering så kanske kan Fidels död bli en början på en kommunistisk rörelse på Kuba?
Kort om Kuba:
Vidrig Mat
Underbara stränder
Trevliga människor
Mycket revolutionsbilder överallt
Turister med Che tröjor
Mycket snutar
Kollektivtrafik och bilar från 50-talet