“Frågan är inte vad den eller den arbetaren eller ens proletariatet som helhet vid ett visst tillfälle FÖRESTÄLLER sig vara målet. Frågan är vad proletariatet ÄR och vad det i enlighet med sitt historiska VARA tvingas att göra” - Karl Marx
Med detta klassiska Marx-citat tänkte jag brodera ut tanken kring skillnaden mellan det subjektiva och objektiva. Alltså, att t.ex. rösta för en sak men i praktiken uttrycka något helt annat. Om man leker med tanken att ens jobbarkompis röstar liberalt men i sin praktik visar solidaritet med sina arbetskamrater i konflikter med chefen, stjäl på jobbet, maskar etc. - vad är då viktigast? Egentligen? Den subjektiva aspekten med själva röstandet som uttrycker en enskild åsikt eller den objektiva riktning som uttrycks i de konkreta motståndspraktikerna?
Gubben med skägget sitter återigen på Sanningen.
Givetvis är det tämligen ointressant vad personen tycker (och ser som samhällets mål - må vara en “god” kapitalism, frihandel eller ett himmelrike med fan och hans moster) utan om vad personen faktiskt är och uttrycker - en aktiv del i proletariatet-för-sig istället för den gode disciplinerade arbetaren-i-sig.