Svenskt näringsliv har som bekant länge velat ta sig in på den svenska skolan med sitt “utbilningmaterial”. Denna gång har man bjudit ner 200 lärare till östeuropa på studieresa så att de på plats kan bekräfta globaliseringens förträfflighet, spy lite galla över kommunismen och framställa ett propaganda material man avser försöka fiffla in i skolan.
Trots att bokens syfte utan tvekan är att propagera för en “friare” kapitalism så är den ingalunda ointressant att läsa. Man skriver uttryckligen att man väljer att lägga produktion i östländerna på grund av minskad beskattning på företag och framförallt låga löner. Ingenstans lyckas man få in hur en arbetare bosatt i Sverige skulle vinna på att lönekonkurrera med en sloven.
Man har gjort flera reportage om framtidsoptimistiska ungdomar i privatskolor eller universitet där deras försörjning är beroende av välbärgade föräldrar. De vars föräldrar inte har råd att betala skolan har som av en slump inte varit lika intressanta i boken.
Svenska företagare är givetvis otroligt bra chefer som ser till sina “medarbetares” bästa och slår sig för bröstet då de minsann har bra mycket bättre lön än vad en polsk lärare får.
Märkligt är att de inte står hur detta nya underbara Europa ska erbjuda mig, en dåligt betald undersköterska, eller mina kollegor i östeuropa en blomstrande framtid.
Hur mycket än Svenskt näringsliv låtsas att den här formen av globalisering är bra för alla så innebär satsningen på produktion i låglöneländer en omfördelning av resurser eller snarare att kapitalisterna får en större del av det skapade mervärdet. Det nya europa vill också undergräva arbetarsolidaritet och organisering genom att ställa arbetare mot arbetare i deras kamp om att kunna mätta sina magar.
Det enda som egentligen förefaller sant i boken är att företagare och välutbildad “medelklass” har större möjligheter än innan i det nya europa.
Jag har valt ut tre utdrag ur SNs bok som får sammanfatta innehållet:
1. “Lönekostnaderna var ett annat skäl.
Arvetskraftskostnaden för en genomsnittlig
tjänsteman är ungefär en tredjedel av vad
den är i Sverige.
– Tjeckerna vill jobba och göra ett bra
jobb. Kaffepauser tar man exempelvis inte
lika ofta som i Sverige, hävdar Lars Lindström”
(bra med billig arbetskraft som inte är lata som svenskarna utan minsann har både arbetsmoral och gillar att jobba hårt.)
2. “2005 startade man ett callcenter i
Riga. Här svarar lettiska medarbetare på
perfekt svenska när färdtjänstkunder i
Sverige bokar bil. Verksamheten leds av Pia
Larsson.
– Ett problem är att lönekostnaderna
stiger snabbt. När vi startade var de 33
procent av motsvarande kostnader i Sverige.
Nu, efter ett drygt år, är de uppe i 40
procent av svenska lönekostnader. Om tio
år är förmodligen löneläget samma som i
Sverige, förutspår Pia.”
(Ja jobbigt det där med lönehöjningar, varför fattar aldrig arbetare vad som är bäst för företagen?)
3. “Lehel producerade kylskåp för den öst -
europeiska marknaden. Sverige-ungraren
Tibor Kertesz värvades av Electrolux för att
genomföra förändringen från ett trött och
ineffektivt socialistiskt företag till ett modernt
konkurrenskraftigt företag. Då ägde
Lehel inte bara fabriken utan även hyreshus
för arbetarna, dagis, skola och till och med
ett zoo. Man gjorde sig av med allt som
inte tillhörde basverksamheten och påbörjade omvandlingen av själva företaget.
Det blev effektiviseringar, moderniseringar
och färre chefer, men framför allt stora sats -
ningar på utbildning av all personal. I dag
är Electrolux-Lehel ett väl fungerande och
konkurrenskraftigt företag.
(Bra att man nu kan sluta erbjuda anställda kommunism i form av lägenheter, barnpassning, utbildning och nöjen och kan föra in fin svensk moral.)
Länkar till andra som bloggat om samma ämne: