Pratade i dagarna med en klasskamrat som frågade mig:
- “En vän till mig frågade vad man skall göra som student? Om man inte har lust att betala fackavgiften till ett lokalt LS av Syndikalisterna… vad finns det då att göra?”
Vi har det ju enkelt. Genom år av social konflikt har informella kontaktnätverk lagts ut. Han känner en som känner en som känner en som… Ja, ni fattar. Autonom organisering kanske inte är det som skall predikas för den oinvigda? Genom att vi år ut och år in har envisats med att skapa nya grupperingar, gå på möten och druckit otaliga plastglas med öl på lokala sunkhak har de ack så viktiga nätverken hållits vid liv.
Några telefonsamtal bort finns alltid den hjälp man söker. Men hur skall vi förmedla denna känsla av samhörighet till andra? Hur kommer det sig att vi år ut och år in fortsätter bygga små autonoma zoner att försvara med näbbar och klor?
Tipset hur man skall organisera sig som socialt medveten autonom kommunist blir väl helt enkelt att vara ett kämpande subjekt. I varje fas av livet gäller det att stirra kapitaliets monster i vitögat och aldrig låta avgrundens mörker skrämma en till tystnad.
Till min klasskamrats vän vill jag alltså säga:
Vägra vara tyst, vägra gå med på skit och var alltid beredd på konflikt.
Kapitalismen parasiterar gärna på din konformitet.
- Testa olika former av aktivism.
Kanske finns något där ute som passar just dig?
En grupp, parti eller gemenskap? - Spara på vänner som förstår din kamp och som du kan utvecklas med
- Lär dig av andra erfarenheter.
Det finns nästan oändligt med lärdomar att ta till sig.
Texter, personliga erfarenheter, historier, filmer osv. - Kämpa alltid.
Kapitalismen är ett allomfattande monster.
Konflikter finns överallt.
Motkraft.nets Redpages listar länkar till organisationer. Ta kontakt med någon av dem så kan du få hjälp med att hitta dem och deras medlemsmöten… om det är den sorts organistering det letas efter.