För några veckor sedan talade jag med en god vän som arbetar ute på volvo lastvagnar om hans arbetssituation. Det som har hänt på sistone är att man ökat kravet på hur många lastbilar som skall byggas/pass. I pengar betyder detta givetvis miljoner mer i intäkter/dag till företaget men det avspeglar sig inte i de anställdas lönekuvert.
Kort sagt så ökar arbetarna antalet arbetsprodukter och därmed ökar också företagets vinst utan att de anställda få del av den. Inom vården där jag jobbar har vi likt de flesta stadsdelar i Göteborg fått mindre resurser för vår verksamhet.
Om jag inte är helt ute och cyklar så ser det ut så här i stora delar av både den offentliga- (undantag polisen och kanske någon mer) och privata verksamheten.
Naturligt vore det att tänka att samhället blivit rikare då man per person kan producera mer och minskar sina utgifter.
Har vi då fått mer?
Inte vad jag märkt, det blir dyrare att åka kommunalt, dyrare att vara med i a-kassan, sämre anställningsvilkor och sämre offentlig service, avgift på muséer osv. Så vad händer då med dessa enorma rikedomar som skapas genom effektivare produktion?
Aftonbladet ger oss en del av svaret Det är exempelvis direktörer som ökar sina löner med enorma summor, samma direktörer som arbetar för att få fram en klausul så att de skall kunna sänka sina undersåtars löner som suger upp rikedomarna.
Hur skulle ungsocialisterna i svensk arbetarrörelsens vagga ha tänkt kring detta? Vem är skyldig? Vem skall giljotineras på Götaplatsen?
Sverige största skald genom alla tider, Einar Håkansson, skrev i sin novellsamling “De fega förtryckta” följande:
“Och om jag nu icke gjorde uppror, så var det emedan jag icke förmådde det. Och om jag inte mördade tyranner och bedragare och “stal” vad jag behövde, så var det emedan jag var för feg, emedan jag fruktade straffet som samhället skulle komma att ådöma mig. Att det var av feghet jag icke mördade tyranner och stal , som det heter, för mina behov, hade jag först under lång tid icke velat erkänna, utan jag sökte inbilla mig att det var av “moraliska” och “humana” skäl. Men sanningen fordrade obevekligt sin rätt, och jag måste slutligen tillstå att det var blott av feghet jag underlät dessa handlingar.”
“Om vi leva i elände och förnedring, så är vi värda det, ty vi ha själva skapat det åt oss och uppehålla det genom att liknöjt finna oss däri genom vår ödmjukhet för de mäktiga och lydnad för myndigheter och deras lagar”
“Detta är just den bittra men hälsosamma sanningen: det är icke herrarnas fel att slavarna äro slavar, det är slavarnas eget fel. Detta tänkte jag, och jag hatade och föraktade mig själv och eder andra - oss alla som äro för fega och dumma och liknöjda till att befria oss från tyrannerna.”
Så kanske är det vi själva som skall låta våra huvuden rulla ner i giljotinens korg för vi är så jävla fega att vi inte förtjänar nått bättre
[tags]Nykommunism, Vården, Ungsocialisterna, Politik, Döda Liberaler[/tags]