Jag är uppriktigt ledsen nu när Ungdomshuset i Köpenhamn har rivits. Jag blir sårad när jag ser gråtande barn och ungdomar som ser på när etablisemanget river stora delar av deras liv, jag känner med deras känsla av maktlöshet. Den kultur som byggts i detta hus och som sitter i dess väggar med allt från nya politiska vägar och kultur skapad och administrerad av entusiaster. Människor har lagt ner sin själ i arbetet med detta hus, man har fått möjlighet att skapa något själv, byggt en självkänsla och faktiskt kunnat leva för sig själv och hittat ett andningshål i denna likriktade värld. Nu finns det ingen plats för en sådan motkultur eller för den delen någon form av alternativ stad, allt skall kommersialiseras och opposition är terrorism. Alla som arbetar för en levande stad, med allmäningar, olika kulturer och nya politiska inriktningar skall av den nya världens ses som terrorister och behandlas som terrorister. Se på Danmark! Antiterrorstyrkor mot ungdomar som vill ha ett hus för att kunna existera som människor, olagliga husrannsakningar och olaga frihetsberövande. Hur skall vi se det på nått annat sätt än att staten sätter terroriststämpeln på de danska ungdomarna och för all del på mig och dig om du nu skulle avvika från maktens vilja. Hur skall vi se det på ett annat sätt än att de förklarar krig mot oss?
Vi människor är numera farliga för oss själva, vi har blivit lurade att våra medmänniskor och grannar och varför inte våra vänner är farliga för oss. Inga verkliga fakta visar på att samhället blir speciellt mycket farligare men vi behöver alla bli avlyssnade och övervakade för våran egen trygghet och så länge som vi sköter oss så behöver vi väl inte vara oroliga?
Är vi snälla mot det ekonomiska system (som håller sina medlemmar levande genom lyckopiller, må bra böcker, alkohol och strategier efter att nå det där målet om att vara levnadsglad, flitig, smart, snygg, smal, populär, spännande och tillfreds med livet och jobbet) så kanske vi bara känner det där obehaget som man känner när man är iaktagen. Vill man leva för sig själv och drömmer och kämpar för ett liv där man får må bra så ska vi känna oss jagade och tvingas leva våra hemliga liv och spela teater i nästan alla skeden av vardagen.
Jag såg programmet argument där nån Centerpartist yttrar sig om att man inte vill stödja så smala politiska åsikter och att materiella ting inte är en nödvändighet för ungdomskultur.
Hur många medlemmar består erat jävla centerparti av? Hur mycket får inte ni i bidrag? Hur många hus och lokaler har inte ni som vi genom skatt betalat? Kan jag komma in där och driva kommunistisk verksamhet i era hus? Nä varför skulle du eller dina polare vara välkommna att vara på Ungdomshuset?
Du har inte märkt att vi bor i Sverige, ett kallt land med mycket regn? Du har inte märkt att det är svårt att koppla in en elgitarr i ett träd?
Sedan satt det nån skäggig gubbe i programmet och snackade om att man kan betala ur egen ficka. Ett hus centralt köper man ju på en deltidslön eller studiebidrag? Eller när han var ung så hunsades de runt till en massa rivningsobjekt som de renoverade för att bli utslängda igen. Är det dit vi vill? Hålla till i rivningskåkar utanför stan för att bli utkörda när vi gjort iordning det?
Inte behöver Ericsson, eller moderaterna eller jehovas vittnen flytta från sina lokaler. Men vi utan pengar som inte driver vinstdrivande verksamhet vi skall jagas ut ur stadsbilden och när vi fått tillräckligt med spö och förnedring och svarar med det enda jävla språk ni förstår, våld, då är det vi som bryter diskussionen, då är det vi som är huliganer.
I er brutala jakt på oss så kommer ni skapa terrorister, var så säkra. De monster ni skapar kan bli er egen undergång, tänk på det.