Så blev det då klart. Den sparkade tunnelbaneföraren och fackliga förtroendevalda Per Johansson förlorade i Arbetsdomstolen.
AD valde föga oväntat arbetarköparens sida och bekände återigen färg som klassdomstol.
Så vad blir de stora fackföreningarnas svar på när en stridbar arbetare sparkas för att denna kräver att säkerheten prioriteras nästa gång? Ska ni acceptera att gnälla lite och låta fienden fälla domen? Kanske kan ni lipa lite på DN debatt, eller kanske kan ni göra som den av kommunal anställda på mitt jobb, krama om chefen framför oss. För mer kan ni väl inte? Ni av den gula fackföreningsorden, ni som köper presenter till chefens barn ni som tar samhällsansvar för ekonomin och förstår att lönelyften för arbetare måste hållas tillbaka.
Nästa gång det blåser till strid så vänd kukfacken ryggen och jaga iväg och misshandla de som försöker skriva avtal och överenskommelser som inte vi har beslutat om