För några dagar sen attackerades en anti-rasistisk Ung Vänster-spelning av ett gäng SMR-nötter. Efter denna händelse har flertalet personer inom den autonoma vänstern gråtit krokodiltårar och uttalat sin solidaritet för UV. Vår fråga är enkel: varför?
Ung vänster har alltid försökt distansera sig från oss och stigmatisera oss som våldsverkande jubelidioter som i grunden inte är speciellt mycket bättre än nazister själva. UV har helt rätt i att vi och de är “objektiva fiender“. Vi har ingenting gemensamt (vi vill ha ett klasslöst samhälle och kul - de vill ha en socialistisk, arbetsromantiserande byråkrati eller med andra ord, vi är kommunister och de socialister) så varför låtsas något annat?
Varför ska vi nu komma krypande och försöka idka samkväm bara för att de drabbas av de vi alltid riskerar att råka ut för; fascistiskt våld? Låt dem knulla det lik parlamentarismen utgör ifred, använda “de demokratiska spelreglerna” likt Luthers katekes och ringa efter farbror Polisen när nassarna kommer och knackar på dörren.
Summa summarum: låtom oss skita i de där betongrövarna - vi har inget gemensamt (och till alla er UV:are som tröttnat på partiets demokrativurmande och letar efter mer realistiska, militanta och revolutionära initativ kan vi bara säga en sak: we bid you welcome!).