Magnus Sandelin har i sin nya bok “Extremisterna” pekat på att det existerar en inverterad ZOG-konspiration mellan AFA, nassar och Al Qaida. Den springande punkten i hans argumentering är att det existerar gemensamma fiendebilder: USA, Israel och demokratin och att man uttrycker sin politiska praktik genom våldsamma medel. Således sitter alla dessa grupper i samma båt och ror, trots vissa mindre skiljaktigheter åt samma håll - mot ett totalitärt samhälle.
AK ska här skjuta hål på hans argumentering.
För det första är det lätt att se att han är gubbigt könsblind. Den autonoma vänstern arbetar aktivt feministiskt mot patriarkatet för att främja jämlikhet. Nassar och Al Qaida däremot ser kvinnans roll som klart underordnad mannen och helst ska hon prutta ut ungar medan hon diskar med ena handen och städar med den andra. Enligt Sandelin är detta helt ovidkommande utan demokratin med stort D innefattar inte genusfrågor utan bara marknadsekonomi och “yttrandefrihet”.
Vidare hintar han att nazister ser upp till den autonoma vänstern och tilltalas av dess metoder. Ja, det är det enda han har rätt i. Nassarna har ju anammat nätverksbyggande och autonoma grupper med en “vänsterjargong” på sina banderoller. Innebär detta att “extremerna möts”? Nja, snarare att en fiende lär sig av sin motståndares strategi, för att försöka nystarta ett kaputt nazimiljö. (Något t.ex. Hitler gjorde med britternas kolonialpolitik - skillnaden var att han applicerade den politiken på Europa. Gör detta England till ett syskon till nazismen? You tell me.). Han kan inte nämna ett enda fall där vänstern beundrat nassarna. Handlar det om två grenar på samma träd bör det väl rimligtvis vara en reciprokal relation?
Att det under demonstrationerna mot Israels krig samsades stalinister och andra leninister med Hizbollah etc. är något som den autonoma vänstern ställt sig kritisk till (något Sandelin fattat om han inte suttit och fantiserat i sitt himmelsblå elfensbenstorn). Vi står inte, och kommer aldrig göra, för en folkfrontspolitik vilket stalinisterna gjort och alltid kommer göra (för att öka tidningsförsäljning och främja medlemsfiskande). KP och de andra sovjetnekrofilerna har allt sedan Molotov-Ribbentrop-pakten (och kanske än tidigare) alltid agerat enligt devisen “min fiendes fiende är min vän”. Detta parat med en vilja att se ökat medlemsantal som självändamål gör att de utan problem tolererar de mest konstiga allianser. Däremot gick allt som oftast snacket hos de autonoma om hur man skulle stödja Libanons vänstergrupper. Även om man demonstrerade mot kriget togs det avstånd från Hizbollah (och leninistsekterna, men det är ju självskrivet - nästa gång kommer vi ju skjuta först. Kronstadt och spanska revolutionen är ingalunda glömda - och nej, Andreas Malm räknar vi inte som tillhörande den autonoma vänstern). Vi var med på våra egna premisser med egna banderoller, teoretiska utgångspunkter (långt bortom nationell suveränitet och annat högertjafs) och slagord - snarare en parallell demonstration än något annat. Vi uttryckte vårt hat mot krigföringen och den israeliska statens övergrepp, inte folkfrontstänkande eller antisemitiskt hat mot alla israeler (det lilla ordet klassperspektiv kommer här in i bilden).
Och det omtalade USA-hatet känns väldigt endimensionellt anti-imperialistiskt vilket knappast kan kallas vara på modet inom den autonoma vänstern. Negri & Hardts Imperiet rådde bot på alla sådana förlegade illusioner. USA är inte en uppmålad Den store Satan utan bara en del av den globala maktpyramid som idagsläget styr Imperiet (multinationella bolag och NGOs är de andra pelarna - läs Imperiet för en fortsättning). Washington är inte Mordor (om det någonsin varit det). En anna viktig aspekt av detta är att vi pratar om en globalisering underifrån, inkluderande den amerikanska arbetarklassen. USA är ingen ondskans monolit utan ett klassamhälle precis som vårt - fyllt med arbetarkamp och subversiv verksamhet värt vårt stöd. Inom stalinistvänstern däremot är anti-impsen framträdande fortfarande (föga förvånande med tanke på det utdöende släktets bristande intellektuella kapacitet). Återigen ett exempel på dålig research.
Kärnan kommer att återkomma i ämnet.