Sveriges arbetares centralorganisation (SAC) är som bekant den enda fackförening som organiserar papperslösa arbetare.
Organiseringen av papperslösa är såklart inte samma sak som att organisera fastanställda svenska medborgare. Det finns inget kollektivavtal att hänvisa till, ingen laglig instans att överklaga till. Kort sagt så är man betydligt mer utsatt på arbetsmarknaden som papperslös.
Metoder på hur man skall kunna förskjuta maktförhållande från ägarna till de papperslösa är såklart många, men jag tänkte här ta upp en klassisk syndikalistisk modell som relativt nyligen dammats av och tagits upp av SAC som kampverktyg för papperslösa, registret.
Tidningen arbetaren skriver:
“I korthet handlar registerkamp om att arbetarorganisationerna monopoliserar varan arbetskraft och själva sätter priset på och förmedlar arbete till företagen. Det är därmed en inskränkning av kollektivavtalens ökända paragraf §32 enligt vilken arbetsgivarna äger rätt att leda och fördela arbete.”
Detta innebär att fackföreningen har skrivit ett register över arbetsgivare. De har bestämt vilka löner arbetsgivarna ska betala. De får ge högre lön, men inte lägre. Det handlar alltså inte om att komma överens med arbetsköparen utan om att själva bestämma lägsta nivåerna och helt enkelt inte sälja sig billigare.
“Om arbetsgivaren betalar mindre, blir det en blockad. Då ställer sig medlemmar i facket utanför restaurangen eller vad det nu må gälla och stoppar folk som vill gå in.”
Ruben Tastas-Duque (representant för SAC) tycker att det är bra att vara medlem i SAC.
– Om man har kollektivavtal får man inte ändra avtalet eller strejka när man vill. Men det kan vi göra, säger han.
Min personliga tanke om registret är spontant positiv. Man binder sig inte vid nått avtal med sin fiende, man uppskattar själv styrkeförhållandena i klasskampen och sätter sina krav därefter. Man försöker ta makt ifrån arbetsköparen genom att utestänga denna från att vara med och bestämma vilkoren som gäller på arbetsplatsen.
Registret kan såklart utökas från att gälla lön till att gälla allt mellan himmel och jord och bör så göras för att ytterliggare flytta fram positionerna i klasskampen.
Registret som kampform borde med tanke på att osäkerheten med tim- och visstidsarbete ökar även kunna testas på dessa grupper av prekärt anställda.
Det skall bli intressant att följa hur det “nya” registerprojektet lyckas.