Ibland undrar jag om världen är en sorts “true man show”, inget verkar ju vara på riktigt.
Samma politiker som tvingar fattiga att ta vilket skitjobb som helst, som sänker ersättningsnivåerna och gnäller om att vi är lata bidragstagare. De som på allvar menar att man blir sjuk av att inte arbeta. De som anser att arbetssökande måste vara beredda att söka jobb i hela landet från dag ett. De anser inte att de gäller dem själva.
Från aftonbladet saxar vi: “Men före detta riksdagsledamöter kan leva ett slött liv i sus och dus – medan skattebetalarna står för notan.
– Man är dum om man går ut och jobbar, säger Maud Ekendahl (m) till TV 3:s Insider.”
Det beror på att politiker har en egen instiftad medpolitikerlön på över 33000 kr/månad som man får utan motprestation om man är före detta riksdagspolitiker. Blir nu inte Maud sjuk? Det blir man väl om man inte jobbar och mår hon inte psykiskt dåligt av att inte jobba? Kan hon verkligen integreras i det svenska samhället?
Maud har rätt. Då är man dum om man går ut och söker jobb, för jobb är INTE roligt, Inte bra för hälsan och INTE frihet. Är det som så att jobb kanske bara är bra för oss som inte är företagsägare eller politiker? En annan politiker säger i samma artikel att hon “spenderar sin tid med att måla tavlor, skriva, och kommunicera telepatiskt med djur. Samtidigt lyfter hon 33 792 kronor i månaden i inkomstgaranti.”
Sedär jag vill också ha pengar för att utveckla mina intressen men det är visst ett privilegie för dem som bestämt att vi inte skall få utveckla våra intressen. Undra om hon får bra telepatiska svar från sina guldfiskar?…. Hon är ju uppenbart både störd och sjuk, bäst att göra henne friskt på nån fräsch fabrik eller som piga.
Jag vill också ha medborgarelön så att företagen får lägga upp nått jävligt flott för att jag skall tacka ja till att jobba för dem. Annars sitter jag ju hellre och telepatera med duvor och fiskmåsar.