DN rapporterar idag att hyrorna för de attraktivaste områdena i storstäderna kan höjas med upp till 30-40%. Konsekvenserna blir såklart att man en gång för alla kan få väck arbetare från innerstäderna och uppnå det borgare kallar frihet nämligen marknadshyror eller om man så vill klassapartheid. DN skriver utan att skämmas vad hela projektet går ut på ”Tanken är att med stigande hyror ska merparten av de köande lämna kön, i takt med att de inser att de inte har råd att bo i de mest attraktiva områdena.”
Som vanligt står Centerns ungdomsförbunds ordförande Magnus Andersson för några av de mest förvirrade försvarstalen för denna klassapartheid:
”Det är positiva tongångar, eftersom det också innebär att människor får teckna avtal friare och göra en bedömning om hur mycket de tycker att läget och storleken på sin lägenhet får kosta.”
”Med det här förslaget kommer hyresgästföreningens roll att försvagas, till förmån för hyresgästernas egna val. Det tycker jag är bra.”
Det är alltså frihet att inte kunna bosätta sig i de mest ”attraktiva” områdena alternativt att flytta därifrån. Det ger hyresgästen ett eget val att inte ha råd att bosätta sig i innerstan. Liberaler ser frihet överallt. Bombkrig är frihet, höjd avgift till A-kassan är frihet, ökad övervakning är frihet, osäkra anställningar är frihet, lägre lön är frihet och nu också att inte ha råd att bo där man vill.
En kamrat skrev ”Jag skulle hellre fastna med kuken i en avfallskvarn än bli liberal” och det sammanfattar nog hela AKs syn på dessa schimpanser.
Andra som skrivit om marknadshyror:
zaramis.nu: Bloggaren undrar om nästa förslag kanske är att göra samma sak med vården som med hyresrätterna? (Kanske kan Magnus Andersson också kalla det frihet och ökad valfrihet?)
Vida Latina om marknadshyror i Buenos Aires.
Federleys fula hund. DBF dags att göra en insats och ge denna tjocka hund ett kärleksfullt hem?
