Tänk dig en demonstration, till exempel mot utförsäljning av allmännyttan. Några hundra personer som promenerar omkring med skyltar och halvhjärtat försöker skrika jävligt kassa slagord.
Vi har alla varit där, vi har alla gått i skittråkiga demos.
Tänk dig nu en debatt med en politiker/företagsledare/liberal/whatever. De har letat upp någon menlös fjant från Ung Vänster som på ett sakligt och förstående sätt ska bemöta deras argument.
Vi har alla sett sådana debatter, och skämts.
Tänk dig i stället att den här demonstrationen dumpar plakaten och banderollerna, letar upp politikersvinen, ställer sig i en ring runt dem och överöser dem med så mycket svordomar, könsord och förolämpningar att de inte vågar röra sig ute bland folk någonsin mer.
Tänk dig att i varje anordnad debatt göra det enda rätta, vilket är att helt skita i deras åsikter och bara dränka dem i elak ord. Det finns inga anledningar alls att ge sig in i en diskussion med dem, de har fel, de är dumma i huvudet och, framför allt, de luktar kiss.
”Skit ska skit ha” är det nya ledordet, ”din mamma”-dissar är det nya svart.
Varenda kontrollant, snut, väktare, liberal, politiker, religiös ledare och brat ska så fort de vågar visa sig mötas av en mur med förakt. Gäng på 40-50 personer följer efter Federley och Göran Johansson och skriker glåpord efter dem. Så fort kontrollanterna går på spårvagnen ska de känna som att hela världen hatar dem (vilket vi också gör). Varje jävla snutas ska mobbas sönder.
Precis som de autonoma i 70-talets Italien hade sitt P38-tecken, så har vi den knutna näven med ett utsträckt lillfinger, den universella symbolen för ”du har liten snopp”.
11 Comments
Varför gör ni inte bara det civiliserade samhället en enkel tjänst och tar livet av er?
Ni, Revolutionära fronten, SMR, NSF, osv, är alla en stor hög med nollor som inte hör hemma i Sverige.
Hahaha inte hör hemma i Sverige! Nä i Sverige hör enbart hårt arbetande entreprenörer som Johan Stööl von Holstein och moderna, friska, flexibla och nöjda svenska medarbetare.
Klipp dig och skaffa ett jobb.
För Sverige i tiden,
Din mamma. http://powet.tv/wordpress/wp-content/uploads/2007/01/harrison_ford_small_penis.jpg
Springer du runt i svart uniform också? Jävla invalidjävel. ”De har fel” är ju ett argument som bara idioter och fascister använder, antagligen för att de älskar att slåss och inte kan argumentera sakligt. Jag är marknadsliberal, skulle du spöa skiten ur mig?
Ät dina bananer och beklaga dig över att människorna inte är mer lika din mamma och resten av schimpansflocken.
”De luktar kiss”
HAA! Jag har använt detta uttryck i åratal och frekvent tillsammans med begreppet ”liberal”. Fantastiskt!
Ööh, jag håller med om allt detta känslomässigt. Men oftast tror jag det är smartare att inte göra på det här sättet. Vilket ofta är problemet med ”vänsteristisk” politik, att det är väldigt mycket med att göra allt exakt som det känns bäst istället för med fokus på resultat. Ett festligt reclaim med kravaller kanske är det skojigaste att ägna sig åt politiskt, men är det det bästa att göra alltid?
Jag lägger ner mer än en heltidsanställning på autonom aktivism, det förstör hela mitt liv och min fritid. Jag är mån om att vi faktiskt kommer nån vart.
Vi är av åsikten att man måste driva en politik som i motsats till arbete är ”rolig”. Vi har alla varit där när man går på demonstrationer, möten och tillställningar av nån form av pliktkänsla. Det skall vara en nöje att vara revolutionär inte en trögflytande plikt som ger dåligt samvete.
Men missförstå oss inte, självklart skall man ha en taktik och vi är inte intresserade av att stampa på en och samma plats hela livet.
Nu kanske jag inte kan tala för hela AK men jag tycker det finns en stor poäng i att inte ha som enda politiska strategi att bemöta liberaler och annat otyg med värdighet i debatt. Att använda en vokabulär och förolämpningar på så låg nivå att det inte bjuder in till debatt eller kompromisser kan vara en vettig strategi i många lägen.
Som vi säkert är överens om så finns det inte bara en taktik för att spöket skall kunna spöka hemma hos liberalerna, mångfalden är en styrka och att ha med sig andemeningen av ovanstående text tror jag är viktigt.
Intressant.
Jag kan hålla med om att liberaler inte alltid behöver tas på allvar. Min favorit inför liberaler är faktiskt att ignorera dem – de är ju trots allt sällan relevanta för oss, annat än som något som självklart måste finnas där under de förutsättningar som råder.
Jag håller inte med om att det måste vara roligt att organisera sig, för vem tycker det helt seriöst? Jag kan i alla fall inte seriöst tycka det. Tvärtom organiserar jag mig trots det, av en känsla av nödvändighet som kommer från stressen, desperationen och hatet i mitt liv, på mitt jobb o.s.v. Och självklart skulle vi få se otroligt mycket mer sånt i en revolutionssituation, vilket kanske förklarar varför vi idag inte har kraften att vara ett revolutionärt hot.
Roligt är ett begrepp jag använder i ganska vid bemärkelse.
Men för att man skall kunna hålla en politisk aktivitet under en längre tidsperiod måste det kännas både roligt och värdefullt annars tror jag den revolutionära rörelsen med personer över 25 år kommer bestå av två skogstokiga paragrafryttare och rättshaverister.
Annars är det såklart självklart att organiseringen har sin grund i ens sociala och ekonomiska verklighet och position. Men vi formar framtiden i vår rörelse som klass och det vore trist om vi institutionaliserar den och dränker den med den döda tråkigheten.
Jag tycker det är ett problem att du känner att ”kampen” förstör ditt liv, personligen tycker jag du skall tänka över hur du engagerar dig.
Varför är det problematiskt med en affekterad och känslomässig politik? Det låter konstigt.
Om det är några som använder sig av en känslobemängd retorik så är det borgarna, deras politik är soppa kokad på en hel näve hysterisk mellanskiktsneuros, några deciliter skitsnack och lite ideologisk tro på rättigheter. ”Flumskola”, ”antipluggkultur”, ”göra rätt för sig”, ”arbetslinje”, ”den svenska modellen”, ”välfärd”, alla dessa kommandoord är affektiva uttryck som leder politiken i en viss riktning. Strategi är att formulera begrepp och kommandoord, taktik är att resa och relatera dessa kommanoord ur/till de situationer som möjliggör deras formulering. Strategin är en formel, det gäller att hämta kraft ur de principer som närs av våra strategiska formuleringar (autonomi, självaktivitet, ansiktslöst motstånd osv.). Vilka spelade rollen av arbetarnas representanter under förra valet bäst, om inte alliansen?
Nä, jag tror inte det är något särdeles unikt att uppleva politiker, poliser och borgare som svin. Mer problematiskt är att denna känsla inte ventileras tillräckligt mycket (och att när den gör det så träs man så lätt på identiteternas trångt sydda kostymer). Det är intressant att liberaler ofta talar om att det är viktigt att låta människor få uttala sig rasistiskt, komma ut med sina fördomar osv., för att man på så sätt kan ringa in dem och stoppa dem. Ligger kanske något i det, men vi vet ju att rasism närs av en sådan normalisering. Rimligtvis borde då även normalisering av ”proletära plumpheter” fungera berikande.
Hursomhelst visar dagens politiska situation att formulerandet av _känslor_ är avgörande för kommande segrar. Självcensur känns sannerligen inte som rätt väg, det är kanske en fungerande väg för mellanskikt att kämpa sig in i offentligheten, men det är knappast en väg ned i det djupa folkhavet. (Politisk vilja till representation bör nog ses som ett småborgerligt fenomen, ett slags de små stegens politik för representationsbenägna individer, med andra ord: entreprenörskap. Ser vi en faktiskt högervridning av politiken inom vänstern här? I förra veckans Flamman uttalar sig UV:s lilla ordförandekryp om att man ska samarbeta med LO:s ledning och inte ”sektvänstern” inom facket, hela vänstern går således med Noskesteg bort från proletariatet till arbetararistokratin). Mer intressant skulle därför vara att fråga sig; vilka föreställningar och vilken förmedlad självmedvetenhet finns idag? Det vi först och främst kan konstatera är en vulgariserad demokrati- och civiliationsdiskurs: ”Varför gör ni inte bara det civiliserade samhället en enkel tjänst och tar livet av er?” (som en liberal fascist/demokrat skrev ovan). Inte konstigt att autonoma kärnan tycker att liberaler, snutar och annat pack beter sig som grisar. Jag menar borgarna är knappast aktsamma när det kommer till retoriken. Kanske bör jag lägga in en brasklapp här, jag tror verkligen inte på en slags inverterad borgerlig politik. Det förhindrar en emellertid inte från att konstatera att det knappast är känslor eller drastiska uttalanden som gör vänstern är off.