Autonoma Kärnan

Som en del har uppmärksammat har ett akademiskt upprop mot att staten producerar historia via forum för levande historia lanserats.

Hundratals akademiker med allt från doktorander till kända proffessorer har undertecknat uppropet.

Deras kritik går ut på: ”En sittande regering får inte använda skolans historieundervisning som sitt ideologiska vapen, vare sig genom enfrågekampanjer eller på annat sätt. Risken är överhängande att historiska exempel på ondska – som alla tycks kunna enas kring – används för att snäva in gränserna för vad som anses gott och demokratiskt i dagens samhälle. ”I en diktatur står alltid historieskrivningen i statens tjänst”, sammanfattar lärarhandledningen i kampanjen om kommunistiska regimer. Vilken slutsats riskerar gymnasieelever att dra av det när det gäller den nu påbörjade kampanjen?”

Självklart har akademikerna rätt. En sittande regering kommer självklart att önska en historieskrivning som framställer sina motståndare som barbarer, mördare och fiender till det goda samhället. Sin egen ideologi kommer man att framställa som frihetens fanbärare och den kraft som skall försvara samhället mot den producerade onskan.

Att man väljer att göra en upplysningskampanj om brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer och inte en om massmord och rasism under borgerliga regimer under kolonialismens slutskede har en orsak. Ingen kan väl idag påstå att det är den sovjetiska socialismen som leder till dagens massvält. Jag tycker det vore mer väsentligt och intressant att få en historisk förklaring till vad som lett fram till dagens svält i främst de gamla kolonierna men det är av någon anledning inte intressant.

Ännu mer obehagliga blir forum för levande historia när man får veta att de tagit fram lärarhandlingar, studiemål och betygskriterier för sitt undervisningsmaterial. Så staten tar fram undervisningsmaterialet, bestämmer vad och hur man skall lära sig och vilka kunskaper som ger vilket betyg. Jag har hört liberal efter liberal gnälla sig igenom debatt på debatt med hur hemskt det var att sovjetstaten skulle ha använt statlig historiepropaganda och indokrinerat barnen.

Det mest fascinerade i denna diskussion är som alltid liberalernas reaktion. Ni vet riddarna som slåss för den fria individen mot den kommunistiska draken som i dagligt språk kallas staten. De har hux flux blivit förespråkare av att det satsas 43 miljoner varje år på att producera statlig historia. De onskefulla akademikerna som tycker det är ”fria”forskares uppgift att förstå historien blir bortviftade som kommunistanhängare.

Nåväl nog är man anarkist innerst inne. Med en enkel bomb gömd bakom ryggen och ett långfinger riktat mot riksdagen kan man tända en gnista. Kalla mig gärna gammalmodig men jag skall nog hitta mitt vinterpalats att storma och med min bomb skall natten lysas upp med handlingens propaganda och alla katter skall resa ragg med den ständigt vakande månen som bakgrund och vittne.