Stress är rent biologiskt de fysikaliska och hormonella anpassningsreaktionerna i kroppens organsystem som utlöses av fysiska och mentala påfrestningar.
Det är med andra ord kroppens sätt att anpassa sig till ansträngande situationer och har därmed varit nödvändig för vår överlevnad som art. Olika stimulanser leder till samma stressvar och kan bero på smärta rädsla och flykt. Så långt är allt bra och anpassat för den mänskliga artens bästa.
Men……….
Nu lever vi som bekant inte i den omgivning där vårt biologiska system utvecklades och det kapitalistiska produktionssättet har ställt nya krav på människan och med det nya stressituationer. I mångt och mycket krävs det av oss arbetare anpassning till arbetsköpares önskan hur vi skall vara, det vill säga det samma som upphöjs till religion av entreprenörsfundamentalisterna.
Här listar vi några av de situationer inom det kapitalistiska produktionssättet som gör oss arbetare stressade:
- Att ”ha många bollar i luften”. Vi människor blir stressade av att ha många bollar i luften, vi mår inte bra av det vilket tyder på att det inte är något vi skall ha i det dagliga livet.
- Höga prestationskrav på arbetet eller motstridiga krav av chefen. Det framhävs ofta att takten på arbetet skall ökas genom att vårat arbete skall effektiviseras (vi skall jobba snabbare).
- Vid monotont arbete och vid understimulering.
- Vid känslan att man inte kan påverka eller är delaktig i sin verksamhet. Något som för mina tankar till Marx resonemang om den alienerade människan.
- Ständiga deadlines
- Ej få utnyttja sin kompetens
- Lågt betalt för sitt arbete
- Att inte få uppskattning från dem man utför jobbet åt.
- Att inte kunna påverka arbetstakten
Jaha säger kanske vissa. Lite stress är ju bara bra kanske någon kläcker ur sig. Vi är beredda att hålla med om att en kortvarig stress ökar våran förmåga att prestera bättre vilket är nödvändigt när vi ställs inför vissa situationer. Men den stress som fiendesidan vill sätta på arbetare är inte kortvarig utan permanent, det är inte så att undersköterskorna på långvården är stressande någon gång per år när influensan går utan det gäller hela året som följd av b.la en medveten underbemaning där arbetarna de facto jobbar sig sjuka eller till döds.
Konsekvenserna av långvarig stress är kraftigt förhöjda risker för åderförkalkning, hjärtsjukdomar, diabetets, högt blodtryck, muskelsmärtor, depression (i viss mån schizofreni), ångest och inflammation vilket sammantaget bland annat leder till att arbetares medellivslängd sjunker, vilket gör att man direkt måste dra slutsatsen att arbete inom kapitalismen är så främmande för vårt sätt att vara som människor att det dödar oss alltför unga.
Andra konsekvenser är såklart rent sociala bitar där möjligheten att behandla sina nära och kära väl, få en bra ”fritid”och känna sig väl till mods pulveriseras av arbetet existens.
Men vad säger då vetenskapen att vi skall göra för att undvika eller minska den här dödliga stressen?
Jo att skaffa sig socialt stöd, att kunna tala om sin situation och få stöd och hjälp att kunna hantera (ändra) den. Ju mer isolerad den så mytomspunna enskilda individen är desto högre stress och därmed dödlighet drabbar den. Den enskilda som sin egen lyckas smed är med andra ord vår tids största myt. En mer kommunistisk läsning av vetenskapen är att organisering är ett av botmedlena mot stress.
Ett annat medel att undvika stress är att skaffa sig större makt över arbetet. Att gå ut i vild strejk ger således minskad stresspåslag och är att föredra framför en SPA-weekend, dessutom sover man bättre med minskad stress och en bättre sömn har i vetenskapliga undersökningar visat att man uppfattas som snyggare.
Forskningen har också visat att människan mår som bäst när den gör olika sysslor på en dag, som tex fiska på morgonen, ta hand om ungar på dagen och sjunga på kvällen. Att göra samma arbete varje dag är som vi skrivit innan hälsofarligt.
Stressforskningen visar med klaraste tydlighet att arbete under kapitalismen är hälsofarligt och leder till döden medans vårat kommunistiska alternativ är i fas med vårat biologiska jag.
Kommunismen = ett samhället för arten homo Sapiens Sapiens där alla är snyggare.
Liberal kapitalism = Ett samhället anpassat för schimpanser där människorna är fula.
Så vår paroll lyder:
Avskaffa arbetet – och stoppa mördandet.
Avskaffa arbetet – för snyggare människor

2 Comments
kul att du skrev om det här!
tjo AK
tips: fredrik lindström pratade faktiskt ungefär om det här i sitt sommarprogram ifall ni är intresserade. (iallafall i början, jag lyssnade inte klart)
3 Trackbacks
[...] avsluta med att tipsa om autonoma kärnans visa [...]
[...] Att lägga pussel Jag går upp på morgonen. Klockan är strax efter åtta, men eftersom jag jobbar på kvällarna ett par dagar i veckan så kan jag komma till jobbet lite senare än normal kontorstid. Jag gillar att promenera till jobbet men oftast blir det ändå cykeln eftersom jag behöver ta mig till något när jag är klar på kontoret. Antingen är det träning, möte, träffa någon vän eller jobb. Ibland hinner jag simma på lunchen och kan få en kväll helt ledig. De kallar det att jag lägger mitt livspussel. Begreppet livspussel myntades av TCO 2002 med kampanjen ”Jobb-hjärta-familj.” Tanken var kanske god, att sätta finger på hur kraven att vara en duktig jobbare, en god förälder, en god partner/en bra singel och att ändå ha en meningsfull fritid. Men tanken på livspusslet är ändå vedervärdig. Vi tillåts inte att bara vara. Istället måste vår existens hela tiden resultera i något. Vi ska vara effektiva. Vi får inte slappa eller rättare sagt så måste vi planera in det slappa i kalendern för att hinna vara effektiv. Är det så vill leva våra liv? Pratet om livspussel känns symptomatisk för vår tid. Det ger oss mindre tid att kritisera strukturerna, att kritisera lönearbetet och det oavlönade arbetet. Visst vore det fint med kortare arbetsdagar, men grundproblemet är djupare. Trots att finputsningar är nödvändiga behöver hela systemet kasseras för att vi ska kunna vara. Lasse Berg skriver i Gryning över Kalahari: Lättjan är vår arvedel, för det finns inget viktigare för överlevnaden än att ägna sig åt att stärka solidariteten och kärleken. Och det kräver inte arbete utan prat. Det är till det pratet vi under årmiljoners evolution skaffat oss vår hjärna…Den moderna människan blev modern genom att samtala och ha kul. Den moderna västerländska människan anno 2008 lägger solidariteten och kärleken på hyllan. Eller kanske lägger dit de pusselbitarna där de får plats. Mellan lönearbetet och Idol 2008 finns det kanske ett glapp i bästa fall. Effekten av realliberalismen är isolering, och den formen av samhällsstruktur är ny. Individen som vi känner är en social konstruktion. Allt tal om att förverkliga sig själv är symptom på samma sjukdom – Du är ensam. Är det inte dags att förverkliga oss själva? Ett förverkligande måste utgå från att människan behöver gemenskap. Att prata om livspussel skapar och formar synen på oss själva och hur våra liv är strukturerade. Vi kan inte, hur gärna vi än vill, fly från samtiden. Vi ska förändra den. Karolina Ramqvist har också skrivit läsvärt om livspusslet. Autonoma Kärnan diskuterar det högst relaterade fenomenet stress [...]
[...] för tredje gången är briljanta Autonoma Kärnan som skriver om stress och även pekar på varför dagens system inte är gjort för [...]