Because I know it will Because I know it will
- Refused, Coup d´état
I lördags sändes en dramadokumentär på SVT som hette 2075: När prognoserna slår in - en framtidsskildring om hur världen ter sig år 2075. Det satte genast igång vår kollektiva fantasi och vi bestämde oss för att presentera vår egen framtidsvision. Vi kravlar ur Marx skägg och skriver ett “recept för morgondagens soppkök”. Det här är vår konkreta utopi (som lika gärna kan ske om en kvart som om 70 år). Håll till godo.
Kapitalismen faller över ända, likt en jättestaty från sin piedestal, när arbetsvägran sprider sig likt en präriebrand och föraktet för kapitalets auktoriteter griper omkring sig likt en rödsvart pest. Med andra ord, proletariatet lyckas till slut bryta kapitalets dialektik genom en våldsam exodus som samtidigt konstituerar det nya samhället, det samhälle vi alla bär i våra hjärtan.
Det blir sammanstötningar mellan ordningens väktare och frihetsberusade proletärer över hela jorden, i cyberrymden, på gatorna, kontoren och fabrikerna. En ny “Red scare” bryter ut där Världens förenta stater brännmärker all radikalism som terrorism och demokratiförakt. Trötta rödingpartier talar till döva öron och bleknar bort till det bortdöende ekot av sina förlegade analyser. Men inget kan stoppa detta myller av kamper som får kapitalet att springa läck likt ett såll. Denna mångfald har lika många ansiktsfärger som kön i en hybridernas galna dans, allt med en gemensam riktning, i en målmedveten kamp mot den gamla ordningens tristessdrypande fästen.
Inget blir sig likt. Kapitalet som en social relation upphör att fungera när proletariatet vägrar reduceras till arbetskraft och varuekonomin stannar. Istället växer vår gemensamt producerade frihet fram likt en verklig dröm; det knullas friskt där det förut vändes papper, kyrkor görs om till kollektiv och det spelas shrovtide football från den ena änden av stan till den andra medan den gamla ordningens fabriker gapar tomma. Man sover tills man vaknar, låter kreativiteten få fritt spelrum när man skapar tillsammans oavsett om det gäller immateriella ting (webbsidor, omvårdnad etc.) eller bilar eller tandborstar. Man inrättar reservat för liberaler dit man kan åka med sitt jaktgevär för en stunds avkoppling.
Samhället blir till slut det permanenta äventyr man förut bara kunnat ana konturerna av i våra misslyckade uppror.
7 Comments
Tillverka bilar? Shit, nu åker ni på hippiestryk av Klimax….
Det låter på denna post som att ni kommer gilla detta forumet: http://www.antipolitik.se
Alltså, kalla mig ammal och torr men jag har svårt att relatera till meningar som “Kapitalet som en social relation upphör att fungera när proletariatet vägrar reduceras till arbetskraft och varuekonomin stannar. Istället växer vår gemensamt producerade frihet fram likt en verklig dröm; det knullas friskt där det förut vändes papper…”
Det säger verkligen ingenting om mig och mitt liv här och nu. Hur var det med liken i munnen?
Vi tycker verkligen synd om dig, antibiotik. Det kommer att bli svårt att lämna 2000-talet bakom sig och hitta den där mytomspunna nordvästpassagen (för att slänga sig med lite situ-klyschor) om man inte kan lyfta blicken från diskbänksrealismen och drömma tusen revolutionära drömmar. Visst, vi befinner oss här och nu (vilket alltid är grunden och startpunkten för vår kamp) men kan vi inte lösgöra oss från det Omedelbaras grepp får du/vi fortsätta springa i grottekvarnens ekorrhjul till döddagar.
Jag är på. Starta ett parti så röstar jag på er…. *diss*
Jag håller med 100% det kommer helt enkelt vara glassigt som fan när slaveriet upphör och vi kan ha trevligt istället.
Det vore ju fantastiskt om detta kunde inträffa (att inte behöva bry sig om ekonomisk raealitet). Men är det inte lite väl mordiskt att sätta folk iresarvat där de saknar rätt till liv för deras åsikters skull. Räcker det inte med omskolning?