”Vi är inte vänstern, vi kan nu säga Goodbye mr Socialism, farväl socialismen. Vi är marxister, men inte vänster”.
-Beppe Cacia och Luca Casarini
I Italien åkte partivänstern ur parlamentet med röven före. Representationspolitikens kommunister är (för tillfället) ur spel och vi skulle inte gråta några krokodiltårar om samma sak skedde här.
Innebär detta att vi betraktar alla vänsterpartister eller folk som röstar på (v) som tokhemska rekuperatörer? Självklart inte. Vi sysslar med klasspolitik, inte individualiserad stigmatisering. Det är partiet som institution vi kritiserar, som rekupererande instans, inte enstaka väljare eller partimedlemmar. Finns det radikala inslag inom dessa grupper (vilket det gör) välkomnar vi dem, med eller utan riksdagsplatser för Partiet. Beröringsfobi med Vänstern som resulterar i navelskåderi och sekteristiskt träsktänkande är givetvis förkastligt. Lika förkastligt är samarbeten med vänsterpartiet och sossarna. Råkar våra intressen sammanfalla vid en specifik fråga (bevara en vårdcentral, bättre villkor på en arbetsplats etc.) så fine, men inget jävla samarbete där vi frånsäger oss vårt handlingsutrymme!
Men vad menas med att inte vara vänster men ändå marxister? Jo, vi är inte vänster i vänsterpartistisk mening utan anti-socialistiska kommunister. Vi vill inte ha någon betongrövad välfärdsstat eller socialistisk övergångsperiod som pågår ad infinitum. Vi vill inte vad vänstern vill. Våra taktiska mål kan ibland sammanfalla men våra strategiska målsättningar skiljer sig som natt och dag (för att låna begrepp från Petters senaste blogginlägg). Vi ska återkomma till det lite senare.
Att rösta är att tillskriva mening till det meningslösa, att få det socialdemokratiska välfärdsbygget att springa mer eller mindre läck. Det har inte varit och kommer aldrig vara i riksdagen som verklig förändring eller klasskamp kommer till uttryck, utan ute i samhället. Som bäst kan politiker (oavsett politisk färg) pressas av sociala rörelser till eftergifter för att lägga ett lock på radikala stämningar – således en konsekvens av utomparlamentarisk kamp. Detta sätt är det enda sätt som försvar av välfärdsstaten kan ses som en taktisk språngbräda med det strategiska målet att hela världen ska bli äventyrligt klasslös.
Med andra ord, att man utomparlamentariskt agerar för gratis sjukvård, lokalbibliotekets fortsatta existens etc. och inte fastnar i det partipolitiska träsket där välfärdsstaten ses som något gott i sig. Detta för att bygga en grund för en bredare social rörelse som sedan kan angripa kapitalet på fler frontavsnitt (för att vara lite djärvt krigisk).
5 Comments
Fuckers måste ni använda så svåra ord som rekupera. Ha åtminstone ordförklaringar längst ner i texten för man tappar suget av att behöva sitta med en ordbok så fort man ska läsa ett jävla blogginlägg. I så många texter skrivna av kommunister ser jag en massa svåra ord som lika gärna kunna bytas ut mot ord som en simpel förortare som mig förstår. Får en kvasi-vetenskaplig-intellektuel prägel på det hela.
Förlåt för att jag låter sur, jag gillar er blogg egentligen.
Det är helt rätt att användandet av svårbegripliga ord för att piffa upp en medioker text är aptrist. Så är dock inte fallet här. Anledningen att vi använder begrepp som ”rekuperatörer” etc. är att det är precis det vi pratar om, dvs. personer och institutioner som på olika sätt avväpnar klasskampen, gör den till en vara och leder in den på harmlösa vägar. Vi vill även placera texten i en historisk, radikal tradition (t.ex. situationisterna använde begreppet flitigt). Det hade möjligtvis gått att skriva ut betydelsen men det hade i vår mening blivit allt för omständigt (vi vill inte heller skriva folk på näsan) och texten hade blivit lidande.
Återkom till bloggen för mer klasshat och kärlek till den stundande kommunismen!
Ja men till exempel ett ord som rekuperatörer. Jag sökte på NE och google men hittade nåt om elektronik liksom.
Är det förklaringen till rekuperatör är det kanske lite omständigt att skriva ut det flera gånger. Ja det är en svår balansgång det där.
Jag tycker ni skriver bra grejjer! Fortsätt.
jag tycker det va svart med ordet parlimentariska-vanstern, nej fy fan det dar kan jag inte sta for eller fatta, jag maste hitta min ordbok.
Bra jobbar GRAF, dissa bergsjönjäveln för brist på pseudo-intellektualistiskt ordförråd. Bergsjön hör hemma på topp-bilderna, inte bland kommentarerna eller i texterna. Så fungerar det i övrigt i rörelsen, och det går ju bra.
Vänstern åt den pseudo-intellektuella övre medelklassen! DN-kultur är vår, nu tar vi resten!