DVS ESF. Inlägg två. Det raljerande.
Under resan till ESF i Florens är det två minnen som tydligast har har satt sina spår. Det första är att Esbati, den förra ordföranden för Ung Vänster, hela tiden försökte tränga sig före i alla köer och var jävligt dryg. Det andra är att upprörda hippies i bussen vägrade låta oss döda lite tid genom att titta på filmen Pearl Habour. Den fick tydligen folk att må dåligt pga. sina imperialistiska tendenser.
För mig känns ESF som något från en svunnen tid. Ungefär som Attac eller Hans Abrahmsons tankar om det gyllen tillfället. Det har hänt en del sen dess. En hel generation av medelklass (förlåt mellanskikt) aktivister har t.ex. sugits upp och kramats i hjäl av institutioner för internationella relationer eller studentkårer. Eller gått vilse någonstans mellan sina MFS och SIDA karriärer. Vissa flippade ut totalt och blev arbetsköpare med hybris som Stellan Vinthagen. Eller journalister på tidningen Arbetaren.
Och nu väntar ännu ett ESF. Denna gång i Malmö. Sossarna betalar kalaset och samma arbetsköpare som dagligen attackerar vår klass inom den offentliga sektorn är en integrerad del av tillställningen. De försöker skina i glansen av vår kamp och avväpna den till ekot av Reepalus klassförrädiska stämma.
Ack så trött. Inte bara av nattjobbet. Men kravaller är ju alltid kul.
Leve tendensfriheten!
/AK-fiskätarfraktionen vs. AK-den kristna fraktionen 1-1
14 Comments
allt det här stämmer ju, men jag förstår inte riktigt hur ni får ihop det med som ni skrev för en vecka sedan. jag menar ”Även om ESF i grunden är sossigt finns det inget som säger att vi inte kan göra det till något annat”
låter ju jättefint – men hur? rent praktiskt, hur ska man undergräva/förstöra/knycka/pervervtera ESF från dessa sammanhang som sosse think-tank årsmöte där en massa byråkrater, politiker och värdlsförbättrare kan få bolla idéer om hur de kan förbättre och stabilisera kapitalismen genom att studera de rörelser som på olika sätt hotar den? jag är helt seriöst öppen för svar, men när man frågar någon så är det ju så att ingen vet. det borde gå på nått jävla vänster, verkar folk tycka, men ingen vet riktigt hur. är detta någon form av genetisk trottighet som är inbyggd i alla vänsterister eller vad? ”det borde gå att göra ESF bra för att de kalalr sig också vänster”… pfff!
de enda svar som givits är att antingen ha radikalare föredrag utanför/inannför/eller halvutanför eller försöka knycka SSU:are till typ SUF eller nått. men big deal, är det värt ett års slit? och knycker vi inte fler SSU:are bara genom att göra vår grej som ett alternativ till sossarna istället för att sneaka oss in och putsa deras politikerföräldrars skor ( det är min erfarenhet av 10 års aktivism – att göra sina egen grej och vara öppen för folk i det är alltid bäst, ingen gillar att bli rekryterad). och seriöst, blir vi inte bara ett radikal alibi som gör oss lättare att sugas upp i deras maskinieri och bli arbetarenjournos när vi håller föredrag åt dom? så hur fan ska vi ”göra det till något annat”? jag tror faktiskt att jag vill ha ett svar på den frågan. en ”knivskarp analys” krävernågon form av… analys…
ses
johan: För det första går de båda inläggen inte ihop. Vi har olika fraktioner med olika åsikter i frågan. Partilinjer existerar inte i AK.
”och knycker vi inte fler SSU:are bara genom att göra vår grej som ett alternativ till sossarna istället för att sneaka oss in och putsa deras politikerföräldrars skor ( det är min erfarenhet av 10 års aktivism – att göra sina egen grej och vara öppen för folk i det är alltid bäst, ingen gillar att bli rekryterad). och seriöst, blir vi inte bara ett radikal alibi som gör oss lättare att sugas upp i deras maskinieri och bli arbetarenjournos när vi håller föredrag åt dom? så hur fan ska vi “göra det till något annat”? jag tror faktiskt att jag vill ha ett svar på den frågan. en “knivskarp analys” krävernågon form av… analys…”
ang. att putsa skor är det ingen som anser att man ska göra det – som vi redan skrivit skiter vi i sossarna och deras skor. Vi ser ESF som ett utmärkt tillfälle att öppna kontaktytor med andra radikaler, inte att styras av en kvasisituationistisk beröringsfobi där man stänger sig inne i den radikalaste av radikala sekter i rädsla för att besudlas av ”maskineriet” och med den socialdemokratiska alkemins hjälp förvandlas till reformister. Den knivskarpa analysen då? Jo, den är att, som andra redan varit inne på, inte stirra sig blind på att sossepengar är inblandade eller att någon gammal gubbe med alkisnamn ska snacka. Spelar roll. Istället bör man se möjligheterna. Men vad finns det då för möjligheter??? Guldfiskaren uttrycker det bäst: ”Gör aktioner, ta diskussionerna som en möjlighet att legitimera konfliktpraktiker: ”Ni snackar om bostäder åt alla, så vi tog ett steg i den riktningen och gick ut och ockuperade ett tomt hus, bra va?”. Hålls debatter vi inte gillar, framförs åsikter som vi ser som direkta attacker på arbetarklassen, så se det som en möjlighet att gå dit och dra ner byxorna på dem, ta en konfrontativ dialog, avslöja dem, visa på antagonism och gör konflikten synlig. Varför inte bua ut Ilmar Reeplaus inledningstal? Ta tillfället i akt att lyfta Malmö26-kampanjen och påpeka sossarnas angrepp på strejkrätten i den händelsen. Eller skita i att lyssna på inledningstalet alls och ägna den tiden åt något vettigare, det tänker jag göra. Det finns alldeles för mycket intressant folk att träffa, för att ödsla tid på en bortdöende socialdemokrati.” Eller den eggande analysen kanske inte räcker då den inte rimmar med sekteristisk beröringsfobi och myten om den rene revolutionären?
/AK- den kristna fraktionen
Men de grejerna som guldfiskaren ”föreslår” är ju sånt som redan har planerats eller iaf pratats om.
Att utnyttja mängden aktivister i Malmö under ESF är ju precis den ”möjlighet” folk har pekat på hela tiden, men det blundar ju guldfiskaren mfl för och drar istället strawmanen om ”rena kamper” och frasradikalism ett varv till.
Ifall ni nu hade varit för en ”taktikmångfald” och uppsakattat ev. action hade ni ju inte behövt angripa ”den vedertagna bilden inom stora delar av den autonoma vänstern” eller kalla folk konspirationsteoratiker.
asocial:
Nu fattar jag ingenting. Guldfiske är ju positiv till ESF, läs hans senaste artikel.
Hehe, total förvirring
Jag kanske uttryckte mig konstigt på något sätt, men ja, jag vet att Guldfiske är possitiv till ESF (det är inte jag i samma utsträckning). Framgick inte det?
(och jag tycker fö hans senaste blogginlägg är betydligt bättre än det förra)
Är det bara jag som kräks på orden ”konfrontativ dialog”? Den enda konfrontativa dialogen jag vill ha med sossemaskineriet är medels gatsten, spott och spe…
”Eller den eggande analysen kanske inte räcker då den inte rimmar med sekteristisk beröringsfobi och myten om den rene revolutionären?”
Vad baserar ni det här på? Det är möjligt att jag missat nåt, men exakt vem är det som vill vara ren revolutionär? I vilka inlägg ges det uttryck för sekteristisk beröringsfobi?
Ja, jag stör mig på lite samma sak som asocial och kimpan. seriöst, det är lite tråkigt när ni sitter i gbg (?) och snackar om att vi är sekterister för att vi inte jobbar med vissa saker, när det faktiskt är så att vi jobbar med vissa av de sakerna och för fram jävligt tydliga andledningar till varför vi inte vill jobba med de av de sakerna som vi inte vill jobba med. brukar läsa denna bloggen, och den är tillsammans med KM’s blogg lätt en av de bästa politiska bloggarna (jag känner till), men att få ordet sekterist slängd mot sig i inlägg som innehåller fraser som typ ”kvasisituationistisk beröringsfobi”…. osnyggt…
vad gäller citatet från guldfiske så är det bull att behöva skriva ett svar en andra gång, jag har ju redan svarat på detta men blev censurerad på GFs blogg. är det det vi kallar för konfrontativ dialog kanske?
hur som helst: möjligheten att ”diskutera” våra konflikter för att legitermiera dom med de som vi är inblandade i konflikter med FINNS INTE. varför ska vi diskutera med våra chefer, med politikerna som sabbar våra kvarter och byråkraterna som administrerar vår utsugning? om något hade legitimerat våra kamper så är det angrepp mot dessa människor som delegitimerar dem, det är genom deras grepp över arbetarklassen (som trots att det inte är lika starkt fortfarande är starkt) som de kan administrerar kapitalet, och det är därför de måste angripa oss. det är för fan ren jävla kapitallogik, de är våra klassfiender. det är med deras legitimetet som representanter för arbetarklassen som vår legitimet i våra konflikter står och faller (vilket är så jävla tydligt, på ett rent konkret sätt. mins ni den feta kommunaltanten som var den första personen som bröt blockaden mot Fosie SDF, eller hur kommunalombudet tog lunch med personalchefer på samma stadsdel ett par veckor tidigare efter en förhandling där SAC var med?).
ta det lungt kompisar,
vi ses i malmö
Johan
Jag tycker att den kritik som bland annat du tar upp är väldigt relevant och att aktiviteterna (som tex acction network) som planeras har försökt gå bortom den förlamande positioneringen. Även om vårt signum är att sitta på andralånggatan (eller i STHLM) och raljera så händer det faktiskt att vi rör på oss. Tex var vi på ngt slags planeringesmöte inför ESF i Malmö. Så lite insyn i det hela har vi faktiskt.
Nåväl. Ses i skåne.
/kurage fraktionen av Ak.
Nåväl,
”möjligheten att “diskutera” våra konflikter för att legitermiera dom med de som vi är inblandade i konflikter med FINNS INTE. varför ska vi diskutera med våra chefer, med politikerna som sabbar våra kvarter och byråkraterna som administrerar vår utsugning?”
Men hallå. Hold your horses. Vem har förespråkat att man ska föra dialog med chefer, politiker, byråkrater, snutar och journalister? Har läst igenom allt som skrivits nu, men inte hittat ngn autonom grupp som förespråkar något sådant. ALLA ÄR JU ÖVERENS PÅ DENNA PUNKT! Så antagligen har vissa dragit slutsatsen att ”chefer, politiker, byråkrater, snutar och journalister” inte är någon central grupp på ESF, att ESF inte är ett elitens toppmöte, att risken att stöta på dessa på ”våra” programpunkter är obefintlig, att det går att få kontakt med intressanta sociala rörelser utan att behöva slösa energi på pampar och fiender. SÅ VARFÖR SKAPA EN POLARISERING SOM INTE FINNS?
Utkanten, Glassfabriken, ACAB-blocket m.m. är ju dessutom autonoma, dvs de bestämmer helt och hållet över sina lokaler/aktiviteter: arrangörerna kan lätt slänga ut dessa fulingar om de nu mot all förmodan visar sig på dessa aktiviteter.
Visst finns det medlemmar från sossar o vänsterpartister på forumet, men faller de verkligen in under dessa fem kategorier? Ska vi verkligen räkna in Susanne på ABF, Fronesis Marxseminarium och Negrispektakel, Vänsterns studentförbund-aktivister från Smålands nation, LO-renegaten Olle Sahlström, fackligt aktiva vänsterpartister i Transport eller ngn lokal skånsk SSUare i dessa kategorier, som våra stora fiender? Finns det inte nyanser i helvetet?
Om nu dessa pampkategorier (chefer, politiker, byråkrater, snutar och journalister) nu försöker genom repressiv tolerans göra forumet ofarligt genom sin ”nätverksmakt” (nätverksmagi), så spelar det ju ingen roll om ens aktiviteter är INOM ESF (som Planka, Kvinnopolitiskt forum, Euromayday, Antifascistische Linke Berlin, No Vox Paris, Fels), UTANFÖR ESF (som ESF AN-aktionerna) eller halvt i/halvt utanför (som Glassfab, Autonomifilmfestivalen, Radical assemblies, ACAB-blocket). Kodning av diskurser tar inte hänsyn till organisationsgränser eller medlemskap, utan är något ALLA radikala projekt måste förhålla sig till.
Skitbra inlägg!
bra diskussion överlag!
Kul att det går att få ihop ett fint dabattklimat även post soc.nu hattrådar!
Ses i Malmö!
till eventuella helsingborgare:
du har absolut rätt i att kodningen av aktiviterna inte tar hänsyn till organisationsgränser, vilket är anledningen till att vissa av oss autonoma har argumenterat för att inte fixa saker som kan kodas in i ESF-sammanhanget (jag är en av dom som är motståndare till föredrag under ESF eller tabloidtidningar). det är min fasta övertygelse att det inte går att bygga en ideologisk motmakt inom ESF, och det borde ju alla som är autonoma hålla med om. vårt strategiska mål är inte att radikalisera en vänster som blir allt mer meningslös (det kanske det var ca 1989-1992, men inte idag när det finns alternativ). därför bör allt det vi gör i samband med ESF helt bryta med den falska gemenskap som ställs upp kring ESF och visa på andra gemenskaper som polariserar mot eliten i malmö och indefinierar de som inte känner sig hemma på eller är intresserade av proffsaktivisters bullshit.
allt det här hänger ju dock på ditt första påstående, att ESF är någon form av folkligt projekt underifrån. och det är ju detta som är så jävla tydligt att det inte. snackade med en kamrat som jobbar med Malmö 26 för några veckor sedan (en kampanj som är jävligt mycket viktigare än de mesta av tramset kring ESF eftersom den har potential att cirkulera kampcykeln kring blockaderna långt utanför Malmö LS några hundra medlemmar), som nämnde att flera av de på Malmö kommun som har varit allra svinigast i samband med denna och andra konflikter aktivt jobbar med ESF – eftersom det är deras avlönade jobb att göra det! en annan kamrat, även denna med i SAC, berättade om en vänsterhippie med fd SAC-anknytning som är underchef på sitt jobb men beter sig om värsta översittaren och saboterat försök till verklig facklig organisering genom diverse haveri. samma person hetsar kring ESF, såklart.
vem är med på ESF-demonstrationens möten? snuten. vem jobbar med malmös varumärkning som grön stad genom ESF-processen? samma byråkrater som snodde hundratals miljoner från malmös kommunala budget för att bygga subventionerade lyxbostäder i västa hamnen. att det sitter ett helt litet jävla maffiagäng av olika vänsterbyråkrater med lön, givetivs de flesta kopplade till malmös sosseri (stackars ABF-susanna som fixade affischer till GF någon gång 2004 som blir kallad för byråkrat när det är det hon är) och planerar skiten gör ju inte det hela bättre. inte för att kritiken-av-aktivism grejen inte var överdriven ibland, men där har vi att göra om ett arr helt kontrollerat av proffsbyråkrater. ser ni inte problemen med det?
listan kan göras hur lång som helst. poängen är att folk som faktiskt bor i malmö och vet hur stan fungerar ser igenom den här skiten. vi vet att gratistidningar som hetsar oss till att bli gröna entreprenörer och göra falafeloljetvål och shopa bort vårt dåliga samveta på unionbustingssmåföretag är PROPAGANDA. att med den vetskapen i bakhuvudet spela med i ”sveriges första fair trade stad”-spelet är att sätta sig i sossarnas knä, och viktigare, att stärka deras ”diskurs”.
vår uppgift är att bryta med detta och erbjuda ett klasskampsalternativ. SAC i Malmö har, trots sina många brister, visat att detta går att göra. under ett antal år under 1990-talet gjorde den autonoma vänstern det med. det är upp till oss att återuppfinna sätt att uttrycka denna motsättning mellan arbete och kapital, och mellan den stora massan och en elit som allt mer består av spindoktors, små kulturbussinessfolk och gröna sossebyråkrater. givetvis måste det finnas ett internationellt perspektiv, men det ska vara genom ett utbyta med grupper som befinner sig på samma sida liknande motsättningar, inte sosse-borgmästrar som slår ner ungdomskravaller eller ger ut gratis mjölk med skattepengar till holländska barn. vårt utbyte med köpenhamns gräsrotsaktivister är ju hundra gånger mer betydelsefullt, och deras linje mot klimatmöte 2009 där de ställer sig helt i opposition mot regeringens linje och riktar kraften mot kapitalismen är fan ta mig beundransvärd. samma sak gäller fransmännen som var över för ett tag sedan och pratade om sitt arbete under förortskravallerna, eller när folk drar och jobbar med gräsrotsprojekt på andra ställen som t.ex. fredsobservatörer i Chiapas eller ockuperar hus i Berlin eller blockerar univeristet i Paris. det är meninsgfulla kontakter, men någon form av jävla vänstergemenskap mellan eliten och massan – det är inte bara meningslöst, det är helt jävla livsfarligt.
Johan:
För det första håller jag helt med dig i avskyn mot byråkrater och politikereliten, det är ingen diskussion ens. Men, om vartenda ESF har varit så här, sossar som velat göra reklam för sig själva, så måste man fundera kring vad de tidigare ESF har inneburit.
Jag var på plats i Paris och i London, så det är utifrån det jag kommenterar ESF i Malmö.
Jag ska väl erkänna att jag knappt var på ett enda föredrag under ESF i Paris. Vi hade fullt upp med kravaller utanför förhandlingarna mellan sossefacken och näringslivet, med ockupation av Socialministeriets palats (tack för gratissamtalen hem till Sverige), med husockupationer och andra aktioner ihop med papperslösa. Sen var det en del möten mellan europeiska aktivister – som var inne på liknande grejer – som var jäkligt givande.
I ESF i London fanns inte samma utrymme för aktioner, och där tror jag Malmö kommer ligga på samma nivå. Men desto mer intressant var mötena både inom ESF och under Beyond ESF, med europeiska kamrater om allt från allmänningar till arbetsplatskamp. Vi fick en massa nya idéer, men framförallt upptäckte vi att vi i Sverige hade en massa intressanta erfarenheter att sprida.
Jäkligt kortfattat. Allt ovan anser jag vara tydliga konflikter vi deltog i, och delade med oss av, och tog del av. Både inom och bortom ESF.
Att försitta chansen att snacka med folk man bara får en chans att träffa per år, för att vi alla hatar sossar, är ju att begränsa sig själv kraftigt. Men jag kanske misstolkar det ni skriver?
ESF i Malmö är en sjujävla chans att få stöd i pågående konflikter, vare sig det rör sig om frirum eller arbetsplatskamp. T.ex. facklig blockad med 1000 pers tjafsar inte snuten med så lätt. Att delta blir med vår praktik automatiskt att framhäva konflikten mellan oss och politikereliten.