Autonoma Kärnan

Så var ESF-helgen över. AK Göteborg var på plats och deltog i diskussioner, den stora demon, möten med kamrater och gatufesten (som tyvärr inte var lika kaosartad som man kunnat tro av fulmedias rapportering). Det har varit kul att återknyta bekantskapen med gamla kamrater (vi lovar våra vänner från Jönköping att vi inte ska bli överdrivet teoretiska) men även insupa den radikala gemenskap (och glädje!) med nya kamrater som uttryckts på möten och demonstrationer. Kul var också att man åkte tillbaka till 90-talet när man kom till Malmö. Slitna, svarta kläder, dödsmaskeringar, djurrätt och tvivelaktig hygien hade där överlevt (i högsta grad även bland svenska aktivister) och frodades som svamp på en dåligt tvättad kropp. Det var charmigt på ett klart nostalgiskt vis.

Även en man med mustasch, vi kan kalla honom Andreas, var på plats och enligt ögonvittnen betedde han sig mer som en snut än snutarna själva under aktioner och gatufester. Lyd polisens anvisningar så kommer revolutionen verkar vara denne mans devis.

Vi var även på föredraget med Michael Hardt (och vi kommer vid ett senare tillfälle analysera detta i ljuset av vår egen teoribildning). Toni Negri var tyvärr sjuk och kunde inte delta på seminariet. Tyvärr deltog dock America Vera-Zavala som en tråksossig samtalsledare (hennes frågor till Hardt kretsade kring situationen för parlamentariska partier och förhandlingar med den härskande klassen) men det artade sig till en intressant morgon ändå. Man får väl tänka på att det var Fronesis och inte Brand eller Riff-Raff som anordnade, men ändå.

Hardt var en sympatisk och ödmjuk man som var klart snyggare i verkligheten än på bild. Han började med att tala om grundkonceptet i Imperiet och Multituden, att den gamla tidens imperialism passerat zenit då vi lever i en global tid präglad av en nätverksmakt där man måste ta med aktörer som nationalstater, globala företag och NGO:s i beräkningen och där inte ett enstaka land själv kan ta kommandot. Det är dock detta som USA under Bush försökt göra genom vad Hardt kallar en coup d´état, där man faktiskt trott sig kunna styra världen unilateralt. Han menar dock att USA:s gruvliga misslyckanden i sina krigsäventyr vittnar om den historiska omöjligheten för denna imperialistiska backlash. Imperialismens historiska ögonblick har passerat.

Michael Hardt gick sedan vidare och pratade om hur arbetarklassens produktionsordning präglades av fabriken medan multitudens produktiva verkligheten domineras av metropolen (metropolis), storstaden. Produktionen har blivit biopolitisk. I det menas att allting blivit produktivt, inte bara vårt kroppsarbete utan en central produktivkraft är våra känslor, tankar och språk (som ibland lite klumpigt kallas immateriellt arbete). Med andra ord, produktionen är inte lokaliserad till en specifik plats (fabriken) utan kapitalistisk valorisering sker i hela samhället, eller metropolis. En intressant sak Michael Hardt sa var att bilbrännandet i Frankrike 2005 och gatufester av den typ som skedde i Malmö kan ses som sabotage och strejker i denna metropolens produktionsordning. Att bränna bilar och bussar är enligt honom ett sätt att protestera mot segregationen i storstäderna då det är just dessa transportmedel som inte står alla till buds (eller nåt sånt - kommer någon annan ihåg exakt får de gärna skriva en kommentar). Att ta över gatorna och ha kul i folksamlingar är att ta tillbaka utrymmen från kapitalismens produktionsordning och vägra vara produktiva för kapitalet.

Sedan kom Hardt in på den globala anti-kapitalistiska rörelsens tre kampcykler. Han menar att en första existerade mellan 1994 och Genoa 2001. Denna fas präglades av en decentraliserad mångfald av initativ, kampformer och intressen som tillsammans bekämpade den nyliberala världsordningen. Denna fas begränsades dock av dess reaktiva aktiviteter (att åka från ett toppmöte till ett annat och protestera) samt att de inte efterlämnade sig några varaktiga strukturer. Den andra fasen, tvåtusentalet fram till 2006, präglades av antikrigsmotstånd och en centraliserad organisering av protesterna med en enda fråga i fokus. Detta var enligt Hardt anledningen till att krigsmotståndet dog ut då den inte var en adekvat organisationsform för 2000-talet. Den nyaste kampcykeln började i Rostock och kan bli en uppdaterad version av den första kampcykeln, där man mer aktivt konstruerar varaktiga alternativ till kapitalismen istället för enstaka brandkårsträffar.

Sedan tog han säkert upp andra saker vi inte kom ihåg men är det någon som gör det så skriv gärna en kommentar!

Sist (vi hoppar över Vera-Zavalas aptrista frågor) kom publikens frågestund. Hardt fick frågor om finanskrisen i USA, arbetsvägran som en fruktbar strategi och kopplingen mellan multituden och den antikapitalistiska rörelsen. Sen fick han även, av en kolerisk icke-våldare, en fråga om huuur han kunde stödja de testosteronstinna våldsverkare som saboterat för ESF under fredagskvällen och stulit mediautrymme från de VIKTIGA frågorna. Hardt, diplomatisk som vanligt, förklarade att han varken var för eller emot våld men att det är fel att döma ut vissa kampformer och säga att ett visst sätt att kämpa är rätt (vi är en multitud, med en mångfald av intressen och man bör välja de kampformer som passar en bäst och inte någon jävla pacifistisk partilinje, vår anm.) och bör följas av alla samt att om det inte vore för våldet hade t.ex. inte demonstrationerna i Seattle eller Genoa fått något mediautrymme överhuvudtaget. Sedan avslutade han med att säga att han lovat sin mamma att inte förespråka våld på nationell TV (och i förlängningen inte heller på ESF).

That’s all for now, folks!