För den oinsatte sätts det ofta likhetstecken mellan Antonio Negri och den autonoma marxismen. Imperiet är autonomisternas bibel och därmed basta. Kritik grundas på andrahandskällor och hörsägen utan att förstå den autonoma marxismens mångfald. Vi ska nu bryta ned Toni Negris status som portalfigur och istället rikta sökljuset mot de analyser och teorier som existerar i Imperiets skugga. Det finns mycket värdefulla perspektiv och insikter som inte bara överskuggats, utan som även går stick i stäv med Negris analyser.
Det har, sedan Imperiet publicerades, varit på modet att klanka ner på farbror Toni Negri. Vissa kallar hans analyser för postmodern kalkonmarxism, andra, som t.ex. autonoma grupper som Wildcat och Aufheben menar att hans analyser inte bara är felaktiga utan rent farliga.
Vi vill inte helt okritiskt hoppa på daimtåget. Vi menar inte heller att det finns en värdefull, ”ung” Negri (Marx beyond Marx och tidigare) och en senare gubbig variant som man bara bör kasta på soptippen med rullator och allt. Detta är en alldeles för enkel indelning som plattfoten Louis Althusser en gång försökte göra med den omogne, humanistiske Marx och den senare, mer vetenskapligt lagde Marx. Visserligen har Negri d.ä. visat tecken på senildemens. Då tänker vi framför allt på analyserna av värdets omätbarhet, och INTE själva Imperiet-analysen (som i det stora hela är korrekt). Det finns alltså värdefulla insikter i hans senare verk även om man där kan hitta flera frågetecken och felaktigheter än i Marx beyond Marx.
Vill man inte läsa de post-autonomistiska teoretikerna som ibland snöar in alltför mycket på det immateriella arbetet och filosofiska obegripligheter tycker vi att en bra inkörsport till den autonoma marxismen är Harry Cleaver. Inte bara hans Att läsa Kapitalet politiskt utan en ännu bättre aptitretare är intervjun med Massimo De Angelis. Cleaver är en autonom marxist som uttryckligen kritiserat Negri. George Caffentzis en annan. Vill man läsa en radikal, kritisk och bra tolkning av Antonio Negri (utan en massa filosofisk mumbojumbo) ska man läsa samlingen The philosophy of Antonio Negri: Resistance in practice. Där tas problem och frågeställningar kopplade till arbetsvägran, den samhälleliga arbetaren och revolution upp. Vi vill även belysa Nick Dyer-Withefords bok CyberMarx, en bok som skildrar klasskamp i en värld dominerad av informationsteknologi och post-fordism. Han har beskyllts för att vara en alltför bokstavstrogen Negrijugend-medlem (och därmed tagit över sin läromästares brister) men vi menar att hans bok är en riktig guldgruva. Bara man har ett öppet sinne och inte faller för frestelsen att avfärda värdets mätbarhet så hittar man där en hel del smått och gott.
