Frågan om politiskt våld är alltid en het potatis. Liberalerna avskyr allt våld som inte är legitimt (dvs. allt våld som inte försvarar varuekonomin), delar av avgrundsvänstern dyrkar det som en helig fetisch och R-arna avskyr det som pesten (tänk bara på vilket beröm av snutarna de fick för sina städade, robotlika demonstrationer under EU-toppmötet 2001).
Vi Autonoma Kärnan däremot har en något schizofren inställning i frågan. Vissa av oss har en böjelse för tyska bratwurstterrorister (ett väldigt bra försök att kontextualisera RAF med hjälp av en analys av den tyska historien och sociopolitiska klimatet görs av vår favvoförfattarinna Åsa Linderborg i kapitlet Hur kunde de bli terrorister? i boken Håll med eller håll käft). Andra menar att våld aldrig kan skapa något (t.ex. terrorskådespel är per definition reaktionära), bara försvara det vi uppnått (allmänningar i olika former, demonstrationer etc.)
På en punkt är vi dock rörande överens: det värsta våldet av alla (förutom Israels folkmord i Gaza) är det strukturella våld som utövas från arbetsköparnas sida mot oss som tvingas sälja vår arbetskraft. Att tvingas gå upp på morgonen för att masa sig till jobbet, passa tider, kröka rygg för nån svettig chefsjävel som försöker vara ens kompis alternativt leker Lill-Hitler och sugas ut för att sedan spottas ut till en väntande TV-soffa är ett våld som agerar på många nivåer. Det är oftast subtilt, där vi töms både fysiskt och psykiskt av arbetets krav, stress och tristess (framför allt om vi tvingas jobba natt) där vardagarna domineras av en jobbtrötthet som ramar in allt man gör. Ibland är det inte lika subtilt när det sker ”arbetsplatsolyckor” – mord skulle vi vilja kalla det när en arbetare faller från ett tak, fastnar i en maskin, kläms ihjäl eller blir påkörd när de lägger asfalt. Vi tvingas jobba och den logiska följden av vår trötthet och ofta kassa säkerhetsföreskrifter i arbeten där det finns risker (man skulle iofs kunna säga att alla jobb har risker) blir olyckor. Man kanske klarar sig med ett kapat finger eller en krossad fot, andra mördas. Kapitalisterna har i vilket fall som helst blod på sina händer.
Autonoma Kärnan har bara en sak att säga: Vi glömmer inte. Vi förlåter inte.
3 Comments
Direkt länk till artikeln av åsa
http://www.aftonbladet.se/kultur/article281287.ab
aktiepedialänkning gone wild?
”Mask
Redskap, förklädnad, men även ett medel för att uttrycka de kämpande subjektens osynlighet, för att föra fram ett budskap om identitetens uppluckrande, vem som helst kan potentiellt ersätta en annan.”
(r)-arna avskyr våld som pesten? En nyansering av detta påstående behövs.
Vi måste ha i åtanke det faktum att KP/RKU än så länge är parlamentariskt och inte kan ställa upp på våldsamma utåtriktade aktioner som ett förbund. Detta är helt och hållet taktiskt då det inte finns något att vinna på att som politiskt ungdomsförbund officiellt använda sig av våld i dagsläget. Däremot ger (r)ares medverkan i t.ex. Salem samma effekt om de är där oavsett om de står som medarrangörer eller är med i NMR. Det finns inget som hindrar (r)are från att var med i antifascistiska militanta manifestationer och detta sker såklart frekvent även om man inte deltar med RKU-fanan.
Den dagen klasskampen skärps och det blir tal om att på allvar mobilisera arbetarklassen för ett maktövertagande så kommer det knappast vara anarkister och autonoma som kommer organisera motståndet.. eller låt oss i alla fall hoppas att vi slipper se något sådant då hitorien visar vad som händer då.
Revolutionär Kommunistisk Ungdom agerar med substans till skillnad från många inom den autonoma rörelsen vars viktigaste syssla tycks vara att bygga image och mäta kuk.
RKU agerar med substans? Vart då? Ert problem (förutom usel teoriläsning) är att ni inte agerar alls. Ni sitter och väntar och tror att ni kommer bli ett massparti genom att ni säljer eran ruttna tidning utanför systembolaget och att ni genom ordets kraft skall vinna över 50% av befolkningen på eran sida och då skall ni via guds intervention plötsligt bli ett militant och kämpande parti som skall leda massorna mot nya vinterpalats. Ni är en perverterad blandning mellan liberaler och stalinister.
Historien visar vad som händer då vi mobiliserar motstånd? vad menar du. Om jag vore Marxist-Leninist med ett ambivalent förhållande till Stalin skulle jag nog inte snacka om vad historien har visat.
Vi har en pågående klasskamp i Sverige och vill ni ha eran revolution så vore det kanske på tiden att ni inser detta och blir en del av den, men ni vill ju sitta och vänta på att konflikten skall skärpas, vet du när väl konflikten har kommit så långt att ni vill kalla den klasskamp kommer nog arbetarklassen att pissa på er då ni inte kan något om praktisk kamp och aldrig var en del av kampen.
Vad ni kan är att vara populister så det passade väl utmärkt att kasta skit på alla dem som fick spö, blev inlåsta och inhängnade under mördaren Bush besök i staden, ni applåderade väl också rättegångarna…. Ni är så jävla meningslösa, sluta kalla er kommunister.
AK-(revolutionärerna)