Autonoma Kärnan

Det är nästan gulligt att se allt hopp som tillskrivs Barack Obama från höger till vänster. Barack är snyggare och bättre än Bush på alla håll och kanter       och har till och med mer  streetcred i det att han lyssnar på hiphop (enligt den förhoppningsfulle Timbuktu). Nu äntligen ska det bli en utlovad förändring i USA:s politik och allt kommer att bli bättre. Vi längtar efter den stund när alla storstilade löften går om intet. När guldet och de gröna skogarna blir rykande afghanska byruiner. Den unilaterala politiken som de nykonservativa förordat lär få ge vika till en Obama som mer faller tillbaka på en imperiell logik, snarare än Bushs bakåtsträvande imperialism, innan han angriper terrorismens olika ormgropar. Irak lär lämnas, dvs. med en ”irakisering” av kriget, och detta ses som ett stor vinst för freden innan nästa invasion (eller riktade sanktioner för att svälta ihjäl x antal tusen människor).  Stödet till Israels massmord och övergrepp mot palestinier lär inte heller det minska.Vi kommer som sagt verkligen njuta av stunden när husnegern Obama visar att en president är en president är en president och naiva vänsterliberaler ser sina förhoppningar grusas.