I dessa kristider där varsel och uppsägningar står som spön i backen kan man höra att arbetsvägran inte är en adekvat kampform. Nu är det istället ”Försvara jobben (genom att förstatliga industrin)” som borde vara parollen 
för vår strävan efter klasslöshet. Vad dessa skygglappsmarxister inte inser är att arbetslöshet också är ett arbete. Alla är redan satta i arbete i en eller annan form. Det enda som händer är att man knuffas ned i ett annat, än sämre betalt skikt av proletariatet, de arbetslösa. Dessa fyller en uppgift i det att de agerar en reservarmé av arbete som hela tiden måste reproduceras för att kapitalet ska fungera. De konkurrerar om jobben och sätts i arbete av arbetsförmedlingarna genom söka jobb-kursernas vuxendagis etc. i en form av tvångsarbete (allt arbete är någon form av tvångsarbete) där ersättningen ofta är skrattretande låg. Det räcker således inte att inta en defaitistisk hållning genom att försvara våra jobb – att spela kapitalets spel och skilja mellan ”arbetstagare” och ”arbetslösa”.
Alla mer dekadent sinnade arbetsvägrare har missuppfattat precis samma sak och har byggt upp en identitet kring att vägra själva lönearbetet, att vara ”arbetsfri”. De tror att det är lönearbetet som är problemet, inte arbetet som sådant. Visst, vi hatar lönearbete och det går inte en minut på jobbet utan att man önskar att man var någon annanstans men som Slappy White så galant uttrycker det: ”The trouble with unemployment is that the minute you wake up in the morning you’re on the job.” Att fly lönearbetets pest in i arbetslöshetens kolera är ingen konstruktiv lösning. Med andra ord, att inte idealisera arbetslösheten som en form av frizon undan kapitalets arbetstvång.
Istället är det bättre att kämpa där man står, att angripa arbetet på två fronter genom att kämpa för en hög, säker inkomst oavsett status på arbetsmarknaden (social lön) och en arbetstidsförkortning vilket gör att man delar på jobben så att inte ”arbetstagare” kan spelas ut mot ”arbetslösa” och vice versa. Detta för att stärka proletariatet som kollektiv gentemot arbetsköparnas arbetstvång. Man kan även försöka arbetsvägra på jobbet eller som arbetslös genom att stjäla tid eller saker, fejka sjukdom eller skada och få sjukpenning eller organisera sig med sina kamrater. Här kan man tipsa om Kämpa Tillsammans eminenta text Proletär managment i Dissident nr 3 för mer info om hur organisering kan växa fram på våra arbetsplatser.
Gällande frågan arbetsvägran och arbetslöshet kan vi även citera Harry Cleaver. I en intervju får han frågan Jag kan förstå argumenten för vikten av kampen mot arbetet på ett abstrakt plan, men vilken poäng är det att tala om kamp mot arbetet i en tid då kapitalet berövar folk arbetet? Jag talar om det faktum att Västeuropa, och även i USA till en viss grad, upplever den högsta arbetslösheten sedan återhämtningen efter andra världskriget. I Italien så står vi inför en 40% arbetslöshet i södern, i hela Tyskland är arbetslösheten 7,5%, den högsta sedan 1949, och i forna Östtyskland är den över 30%. Hur kan vi tala om att ”arbetsvägran” under sådana förhållanden?
Cleaver svarar (något förkortat):
Bra fråga! Först, låt oss titta på situationen analytiskt. Vi vet att den höga graden av arbetslöshet är en integrerad del i kapitalets svar på den kris som arbetarklassen påfört den – i vilken kampen mot arbetet spelade en avgörande roll. Detta är inget nytt, det var en välkänd strategi under 1800-talet, faktiskt ända fram till 1930-talet då en enorm våg av arbetarkamp nådde sådan styrka att den eliminerades för en tid. Deras kamp tvingade fram en omfattande generaliserad tillämpning av keynesianism och arbetslösheten blev till en sekundär taktik, i alla fall i Nord. Detta varade ända fram till att den nuvarande krisen exploderade i det sena 1960-talet – en kris för keynsianismen, bland annat. Oturligt nog så har krisens utvecklingsmönster blivit sådant arbetarklassen inte haft kraften att hindra användandet av arbetslöshet som ett vapen. Men vilken sorts vapen är det? Det är inte en saknad av arbete. När arbetarna i Crotone säger ”Allt vi vill är få är möjligheten till arbete, för oss själva och våra barn”, så svarar de på det faktumet att deras inkomst har minskat när de gått från lön till arbetslöshets-stöd och deras risk för framtida inkomst-minskningar har plötsligt ökat. När arbetare förlorar sina lönejobb flyttas de från arbetets aktiva- till reservarmé. Men reservarmén arbetar fortfarande – den förutsätts att fortsätta med arbetet att reproducera arbetskraften och att få arbetsmarknaden att fungera genom att söka efter avlönade jobb. Detta är ett gammalt och alltför bekant fenomen i Kalabrien och vi vet att arbetsmarknaden ofta börjat fungera först efter migration när arbetare har tvingats att flytta till Nord i jakten på en lön.
Upproret i Crotone när arbetarna, enligt reportrarna i USA, tog över sin nedlägningshotade kemikaliefabrik, var ett uppror mot försämringen av arbetsförhållandena, och därigenom att arbetarnas liv friställdes. Arbetslöshet är ett vapen skapat för att få arbetarna att kämpa för arbete istället för mot det, exempelvis för avlönade jobb. En del av vårt arbete är att klargöra denna situations dynamik så att arbetarna kan kämpa för vad de verkligen vill ha, en säker inkomst och mindre arbete. På ett sätt kommer de att göra det ändå eftersom eftersom om de får lönearbeten så kommer de återvända till kampen mot arbetet, även om det kanske sker mindre intensivt eftersom de nu har en större rädsla för att förlora lönen igen. Jag menar att detta är ett gammalt spel; vi kan reglerna; de används som fällor mot oss, men de är inte omöjliga att bekämpa.
19 Comments
det är nu kära kamrater, som ni måste börja studera det immateriella arbetet.
”…genom att kämpa för en hög, säker inkomst oavsett status på arbetsmarknaden (social lön)”
Kul att iallafall vissa delar av vänstern verkar se basinkomst (social lön är också ett bra begrepp tycker jag) som en möjlig väg bort från löneslaveri. Tycker det är extremt sällsynt och även de delar av vänstern som säger sig läsa Hardt och Negri och vara emot lönearbete verkar ju i praktiken sjunga arbetslinjens och den ”fulla sysselsättningens” lov genom att försvara dagens bidrags- och socialförsäkringssystem (försvara a-kassan och LAS har jag sett som paroller, hur ser ni som vill ha basinkomst på det egentligen?). Verkar annars som stödet för basinkomst finns mest bland vänsterliberaler och miljöpartister, och bland högern som tänker sig väldigt låga nivåer då (och jag har mer och mer börjat känns mig själv hemma där nånstans, inte så mycket för att det känns attraktivt som för att vänstern känns totalt oattraktiv i de flesta avseenden).
Hej!
Vi på bokförlaget Pluribus har givit ut en bok som vi tror passar temat på er blogg. ”Med Lenin på byrån” är en avhandling i historia på temat sex, genus och kommunism. Vi skulle gärna se att ni skriver något om den på er blogg och därför skickar vi gärna er ett exemplar. Hör av er till vår mail med mailadress om ni vill ha den som PDF eller om ni vill veta mer eller med en adress så vi kan skicka ett fysiskt exemplar.
Med vänlig hälsning//Pluribus förlag
Det har vi redan gjort – och håller t.ex. inte alls med Negri om att arbetsvägran spelat ut sin roll under vår nuvarande, post-fordistiska och immateriella regim. Hans teori om biopolitiskt arbete ger vi kort sagt inte mycket för.
Kära pojkar och flickor. Ta en tur till Sub Sahara Afrika och upplev ”arbetsvägran” i praktiken (de arbetsvägrar inte, men de har en lite annan syn på livet där). Återkom gärna med kommentarer när ni fått ett unns av livserfarenhet. Ni är nog den mest småborgerliga grupp fjantar jag har sett/ hørt.
Hälsningar en riktig arbetare…
Hej David. Ibland dyker ni upp, ni riktiga arbetare och anklagar oss för småborgerlighet och bristande livserfarenhet. Anledningarna brukar variera ibland är vi för teoretiska, ibland barnsliga och ibland för radikala. Egentligen brukar allt som inte handlar om volvoarbetare, arbetarklassens krämpor, arbetarklassens stolthet eller vad som sägs i grovarbetarnas fikarum vara småborgerligt för er.
Du har uppenbarligen inte förstått de begrepp vi pratar eller läst texten vi skrivit.
Men kom gärna med kritik eller med argumentation, men ge den nån substans.
För din kännedom så har jag varit i ett sub-sahara land, samtalat med fackliga kämpar och organiserade anarkister.
/AK-sub-sahara fraktionen
Pluribus:
Absolut. Vi stödjer gärna på de vis vi kan bokförlag som ger ut litteratur som främjar kommunismen.
Vi har en mail nånstans. Ska leta upp adressen och maila er sedan.
/AK
”Skåda nu arbetarna här komma de i klasar bockar sig för Wallenerg så ryggkotorna krasar. Fackföreningsledaren själv tar emot hästhandlare Wallenberg och kysser hans fot.” /Cornelis Vreeswijk
Riktiga lönearbetare blir dresserade 8-5, är stolta över sin underordning. Det var stolthet över att vara arbetare som förverkligade Soviet, Kina, Cuba. Vi är inte intresserade av att vara _vänstersidan_ av kapitalismen utan dess död, därmed upplösandet av borgarklass/arbetare som sociala kategorier. Kapitalismen är främst en praktik, vårt intresse ligger i att avstanna denna praktik utan att för den skull svälta ihjäl som vi nu gör mentalt på våra vårdjobb etc.
The once-revered proletariat has now become the strongest upholder of the capitalist mode of production. What does the proletariat want? And those how speak in the name of the proletariat and happily venerate its name – what do they want? If it is full employment and self-mangement, this would only ensure the permanent continuity of the capitalist mode of production since it has now become humanized. The left all believe that the process of production, being rationality in action, only needs to be made to function for human needs. But this rationality is capital itself. /Camatte
Vad är ditt problem David? Väx upp jävla skitunge! /AK
Kära David, vi är inte rädda för arbete utan för lönearbete.
Läs gärna min text ”Kapitalism och kommunism”:
http://www.riff-raff.se/vd/kapitalism_o_kommunism.php
Så förstår du bättre vad vi menar, vi kan inte ta dig seriöst om du inte är intresserad av vad vi skriver utan anklagar oss för något du tror vi står för.
Att arbeta med bagage på en flyplats eller vara dess administrationschef är bara två olika sidor av det här samhällets ansikte. Ett brott med dem här världen (vilket vi är intresserade av) innebär att praktisera omstörtande begär på hur samhället organiseras, det vill säga att överskrida representation av andra människor eller att arbeta under dem. En tanke Bordieu höll med om.
Hälsningar från Frankrike
…nu har ni ju redigerat bort Davids kommentar, så jag måste fråga för att stilla nyfikenheten:
Var det SD (afrik-slängen) eller KP (riktig arbetare-slängen)?
KP med primitivism som pricken över i.
Låter kanon med en hög social lön, men vem ska betala den?
Henke: Din mamma!
Nä skämt åsido. Vad menar du Henke? Finns enorma resurser på övre Östermalm som skulle må bra av att få röra lite på sig så att säga. Sen får väl arbetsköparna komma med bra erbjudanden om vi skall välja att arbeta.
Henke: Beror ju på hur hög den social lönen ska vara. I typiska basinkomstmodeller finansieras den genom en tillräckligt hög platt skatt. I praktiken dvs netto alltså en skattehöjning för höginkomsttagare, eftersom de betalar mer (i absoluta tal) och får ut lika mycket som andra (basikomsten), dvs progressivitet. För låginkomsttagare lönar det sig fortfarande att arbeta, kanske främst eftersom ”bidragsfällorna” försvinner (basinkomsten dras inte av när man börjar jobba). En anständig nivå på basinkomsten förutsätter attraktiva arbetsvillkor, vilket lär tvingas fram naturligt av att arbetarna får ett övertag (jämfört med idag) med den reella möjligheten att helt enkelt låta bli att jobba under dåliga villkor. Som jag ser det finns det inga tunga ekonomiska argument för att samhället skulle sluta fungera av att höginkomsttagare beskattas hårdare, eftersom de inte utför det viktigaste arbetet och heller inte har det mest elastiska arbetsutbudet (så låt dem gnälla bara). En bortre gräns finns väl om den sociala lönen blir alltför generös och alltför många väljer att inte jobba, men så höga nivåer känns hypotetiska i vilket fall (och måste ju bestämmas av parter med motstridiga intressen, dvs av styrkeförhållanden i klasskampen).
Snälla kan ni inte förklara förkortningarna (”primitivism”?) ? Vem är jag? Jag är uppriktigt nyfiken på er häftiga jargong, och er kategoriseringen av meningsmotståndare.
Primitivism är inte en förkortning. Googla.
För övrigt förstod inte riktigt varför kommentaren togs bort. Höll den inte den höga intellektuella nivå som krävs för att få diskutera med er, arbetarklassens försvarare? Jag är inte överdrivet intellektuell, men jag har i alla fall 6.5 års universitetsstudier (borgarklassens universitet förvisso…) i olika samhällsrellaterade ämnen (+ 12 år som kapitalisternas underhuggare dvs ”jobbare”).
Din intellektuella förmåga är inte relevant. Vi är inte arbetarklassens försvarare. Nu kommer jag inte riktigt ihåg allt vad du skrev i din kommentar men det innehöll mest antydningar om att vi skulle vara bortskämda överklasslynglar som fått allt gratis i livet. Fanns ingen anledning att ditt dravel skulle få stå kvar. Din ursprungliga fråga har du fått svar på
Om ni vill bli tagna på allvar måste ni väl försöka övertyga också de över 30 års ålder och som inte är barn av samhällets elit.
Detta är inte en blogg för att övertyga massorna om kommunismens förträfflighet. Vi vänder oss snarare till vår egen rörelse. Du menar att 30åringar inte kan läsa? Vem är barn av samhällets elit? Dina fördomar om oss är irrelevanta.
Allvarligt talat så är jag också oroad över det (kapitalistiska )samhälle vi skapat, men problemet med er är att ni upplever det som helt ok att snylta på andra. Ni lever ju borgerliga svenssonliv, börja förändra er själva och det liv ni lever. Ni njuter så jävla godt av det andra tillför er. Gröna vågen ”68or”var ju alla fall inte sådana hycklare som ni är…
Om du nu är oroad över kapitalismen så skriv gärna en längre kommentar så kan vi ha ett utbyte i strävan bort från kapitalismen. Om du vill hitta på historier om vilka vi är, hur vi lever, hur gamla vi är eller valfri annan meningslöshet så kan du starta en egen blogg.
Om du skriver i samma stil så kommer dina inlägg direkt bli raderade
/AK
Att arbeta på ekologiska gårdar, sälja dess varor på en marknad är frihet, demokrati, att ta ansvar? Något utanför kapitalismen??? Att arbeta som bagagehanterare på en flygplats är exploatering men man tar ju i alla fall hand om sig själv, lever inte på andra, därmed utan skuld? Du verkar leva i en fantasi där alla ska försörja sig själva i det här samhället. Vad leder det här till för mellanmänskliga relationer, jo rasism, splittringar inom proletariatet, hat mot arbetsskadade, psykiskt sjuka, invandrare som pluggar in gymnasiekompetens. Det leder till att tvinga ner folk på knä för att ta lågavlönade jobb, det äcklar oss. John Locke skrev flera böcker om att ”rätt att få betalt för mödan”, autonom marxism handlar inte om att införliva liberala ekonomers grundtankar, inte ens om fördelningspolitik. Vi tror inte konkurens är ett naturligt förhållande mellan människor, vi är inte intresserade av att administrerar den på varken en höger eller vänstersida. Vår kritik handlar inte i första instans om klass utan på lönearbetet som samhällelig relation, det är samhällets normativa form skapar ytterligheter som sexindustrin, oljekrig, alienerat arbete, lågavlönade arbeten, hierarkier mellan könen, klimatkriser, ekonomiska kollapser. Vi ser det inte som vår roll att: få kapitalets hjul att snurra, låtsas som att kapitalets funktion går att styra, bygga upp en identitet som stolta arbetare som drar det tyngsta lasset, konsumera öl istället för vin för att vi är riktiga gaisare som bor i ”arbetarekvarter” i majorna.
Communism is for us not a state of affairs which is to be established, an ideal to which reality [will] have to adjust itself. We call communism the real movement which abolishes the present state of things. The conditions of this movement result from the premises now in existence // Marx,
Vi slogs inte med nazister hela 90-talet igenom för att det var ”ball” utan för att vi blev tvungna att försvara oss mot det rasistiska våld som bredde ut sig. Vi ockuperade inte hus och satt i fängelse för att vi var missleda överklasslynglar som inte ville göra rätt för sig utan för att vi ville skapa riktiga frizoner bortom marknadens hyror, dyra studentlägenheter osv. Vi slog inte sönder reklam för att bygga upp vår identitet utan för att den designar färdiga mallar för tjejer och pojkar att bli riktiga ”kvinnor” och ”män” i…för att nämna en del vi har sysselsatt oss med. Vi är intresserade av det som hotar kapitallogiken, vi är intresserade av det som kan överskrida politiken det vill säga en höger-vänsterskala, vi är intresserade av att ifrågasätta i princip allting som bevarar oss i det underordnade tillstånd vi förväntas vara ”för att det alltid varit så”.
Min far är snickare och min mor arbetar på lekis, själv drar jag in 8000 efter skatt på en heltid, vilken är denna elit du pratar om? Varför skulle inte vi leva i den verklighet som du gör, med studieskulder, dåliga jobb osv? Vi tror inte man kan leva utanför samhället, vi är alla interagerade i kapitalet.
Är du så naiv att du köpt DNs försök att bortbagetalisera kamp, ett motstånd som inte stannar vid att vara en lobbygrupp, som står ivägen och inte bredvid? Är det den paralyserande känslan av att vi kräver att filosofi måste bli aktiv, en praktik som baserar sig på vad som verkligen är istället för vad som känns tryggt, försåtligt, ansvarsmässigt utifrån John Locke? Att vi ska ge upp tanken på autonomi – grunden för kamp och självorganisering? Sluta läsa Marx och moderna marxister? Sluta analysera det som attackerar oss? Aldrig! Du har inte fattat ett ord som skrivits utan fortsatt ditt papegoja mantra, så vad har du att erbjuda? Dåligt självförtroende, naiva hippiedrömmar från 70-talet som aldrig lämnar den liberala katechesen, get the fuck out! Hade du från första början varit intresserad av diskunion hade du inte bemött oss som du gjort, vi har inte mer tid att lägga på såna som dig ”David”.