Vi vill gärna vara med i konfliktportalen som del av ett radikalt vänsterprojekt. Givetvis skiftar kvalitetén något väldigt bland bloggarna och vi får försöka härda ut med tanken på att länka till aptrista tråkgubben Anders S. Läs isf hellre Salka, Kim Müller eller någon annan som skriver riktigt bra grejer!
Inom den närmaste framtiden utlovas inlägg om Marx syn på kriser (sett från ett autonomistiskt perspektiv) , Lenins partiteori och Charles Mansons militär-politiska skrifter.
Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Och döden är min winning, kimmuller skriver Reclaim Rosengård – arrangörernas egna ord, Björn Nilsson skriver Frikopplat från globaliseringen? – Knappast., Krastavac skriver En arbetsdag, boladefogo skriver 80-talets återkomst i Honduras, kamratwot skriver En idiots uppgång och fall
17 Comments
Välkomna tillbaka! Jag gillar er också.
”These children that come at you with knives, they are your children. You taught them. I didn’t teach them. I just tried to help them stand up.”
Hurra!
Jag tycker ändå ”Från konfliktportalen.se”-delen inte är speciellt givande. Hur mycket traffik kommer egentligen från att folk klickar vidare sig?
En viss del trafik skulle jag vilja påstå, men inte mycket. Sen är ju konfliktportalen relativt nystartad också, tar väl ett tag innan den ”etablerar” sig ordentligt..
kul att ni är tillbaka!
Heja AK! Heja dom! BRRRRRAP!
Förstår att det måste kännas smutsigt att vara tvungen att länka till skit som utgår från helt andra grunder än det man sysslar med för att få vara med i DK-värmen, men vad jag inte förstår är VARFÖR det förhåller sig så? Vad är denna eviga kamp om att skapa en insida/utisda, en parti/pöbel-dialektik.
Hade det inte varit mycket smartare att alla som ville (inom några rimliga ramar) fick vara med och länka till just precis de inlägg som de tyckte var vettiga? Svärm-taktiker och allt det där. Cirkulera konflikter genom självorganiserade nätverk. Tillhandahålla metoder för att nätverka och sprida erfarenheter. Alla dom sakerna som var så viktiga för några år såden när det var poppis att läsa Negri och innan Vänsterpariet och paritdisciplinen blev på modet i vår kungliga huvudstad.
I väntan på Lenin pt 2.
@ J
Jag har svårt att relatera till det där. Jag upplever det som att fler läser Stieg Larsson än Lenin här i Sthlms auto-miljö. Den där myten om ”kaffe latte och vänsterpartismen i Sosseholm” är nog mer av en konstituerande utsida för radikalismen hos ungdomen runt om i resten utav riket.
Inget ont är sagt om varken latte eller Lenin (vänsterpartiet kan brinna i helvetet). Det är ju mer att det är en väldigt konstig grej att tvinga folk att länka till saker de bevisligen inte gillar.
Det är nästan så man blir nyfiken. Var ligger jag i skalan mellan ”aptrista tråkgubben” Svensson och de hippa anarkistungdomarna? Eller är jag helt utanför och bortom alla jämförelser? Jag tillhör ju på ett år när samma åldersklass som Jinge (hur ligger han till i poppis-ligan då?) och kan ju ha andra prioriteringar än exempelvis de hippa anarkistungdomarna, utan att för den sakens skull ligga i linje med ”aptrista” trotskister alla dagar.
PS. Varför är apor trista? Många tycker att apor är roliga för att de är som folk är mest: äter, gökar, plockar löss ur varandras pälsar, masturberar och spöar upp varandra enligt någon sorts hierarkisk ordning. DS
björn: De ”hippa anarkistungdomarna” du pratar om är i en del fall inte anarkister och definitivt inga ungdomar (om inte vi 30-åringar räknas som ungdomar?) plus att de skriver vettiga grejer som vi kan relatera till (arbetsvägran, klasskamp, hat mot den rådande ordningen etc.) till skillnad från vissa andras bleka betraktelser om gnagare, blommor och nationalekonomi.
J: Lenin part 2 – Återkomsten dröjer lite då krishanteringsinläggen kommit emellan.
Trettioåringar med kvardröjande pubertetsreaktioner, alltså?? När man har växt till sig vet man ju att skarpt språk är utanverk, innehållet är det som räknas i längden!
Den som inte kan betrakta en blomma kan förmodligen inte göra revolution heller.
Björn Nilsson: Ja, smörblommorna kommer säkert att leda proletariatet på den lysande stigen mot revolution.
Sjysst att ni är tillbaka, tar täten, och dirigerar proletariatet i rätt riktning mot revolution med ett inlägg som verkligen brutalt bräddar Anders_S rörande aptrist skitgubbighet.
”smörblommorna kommer säkert att leda proletariatet på den lysande stigen mot revolution.” Visst, men vikten av fullkomligt meningslösa inlägg av (vad som förefaller vara) tomt poserande intriganta egomaniker är då ej att försumma.
Allvarligt: Omotiverad sekterism är bara en puckad form av identitetspolitik. Att förespråka socialism/kommunism då man själv ej ens försöker att, åtminstone på en grundläggande nivå, hålla sams med och visa respekt för, de som inte helt faller en i smaken, klingar falskt. Men om poserandet är viktigare än samhällsförändring, så…
Sus och dus: ”tomt poserande intriganta egomaniker” – say what? där grävde du allt djupt i ordboken…