Med bokstaven B fortsätter vi nu vår spännande färd in i de kapitalistiska krisernas innersta. I vårt första inlägg lade vi fram en autonomistisk grundförståelse av kriser och det är nu dags att gå vidare.
Innan vi går in på djupet av de bakomliggande faktorerna (och sysselsätter oss med lite marxistisk formelmagi) är det viktigt att först klargöra vilka olika typer av kriser som finns. Med andra ord, hur kriserna är utformade och hur allvarliga de är. Orsakerna, som profitkvotens fallande tendens och överproduktion, tar vi upp med nästa inlägg.
George Caffentzis ger fyra exempel på olika kriser:
1. En kris kan röra kapitalets eller proletariatets reproduktion.
2. En kris kan vara en kris för kapitalismen som helhet eller en kris inom kapitalismen (där enstaka kapitalister råkar i kris men där kapitalistklassen som helhet inte är hotad).
3. En kris kan vara planerad eller oplanerad. Kapitalistklassen kan vara oerhört kreativ i kristider och t.o.m. själv orsaka kriser. Detta är, som vi redan varit inne på, något som Naomi Klein påmint oss om. Kriser kan vara det tunga artilleri med vilket kapitalet skjuter ner alla kinesiska murar.
4. En kris kan uppkomma från kroniska, långsiktiga tendenser (såsom profitkvotens fallande tendens) eller vara orsakad av tillfälliga omständigheter.
Det råder givetvis inte några vattentäta skott mellan dessa olika typer av kriser utan de kan flyta samman eller utvecklas till något annat.
Den avslutande delen i vårt ABC kommer bli betydligt snårigare med en del formler och analyser som kräver att huvudet är på skaft.
På återseende.
Från Konfliktportalen.se: autonomak skriver Bokstaven B…, eiz skriver A Camp- Love Has Left the Room, Kaj Raving skriver Konsekvenserna av regeringens politik ger sprickor i allians-fasaden, Anders_S skriver Gangsterkriget på Hisingen fortsätter, Jinge skriver Svenska soldater skyddar pakistanska atombomber, Björn Nilsson skriver Likhet inför lagen? Tveksamt!
2 Comments
Spontant låter de fyra punkterna felsorterade och kanske felformulerade för mig. Utgår man från den dialektiska materialismen är det en permanent kris som pågår, alltså motsättningarnas enhet och kamp som skapar systemets utseende och utveckling. Det mesta av de fyra punkterna ser ut som underkriser till den allmänna krisen som pågår hela tiden, mer eller mindre märkbar men alltid grundläggande. Ur dialektisk synvinkel kan allt liv betraktas som en pågående kris tills livet tar slut. Samma gäller samhällssystem.
Björn Nilsson: Då är det väl tur att vi inte utgår från den dialektiska materialismen.