Efter vår lilla omväg rusar vi vidare till bokstaven D. Här kommer vi att analysera kreditsystemet. Detta inlägg riktas, som alla våra inlägg, till kidsen och alla förlästa förstå-sig-påare undanbedes och ombeds omedelbart återvända till sina läskammare utan att passera Gå.
Som vi tidigare varit inne på finns det gott om möjligheter att fucka upp de olika stegen i kapitalets ständiga ackumulationsprocess. Ett svar på de olika problem (och potentiella anledningar till kriser) som kapitalet kan ställas inför i cirkulationen är krediten. Krediten har utvecklats till en rad specifika finansiella institutioner som existerar överallt i cirkulationen (för att säkra kapitalets reproduktion). Vi ska ge några exempel.
- Industriell kredit tillåter kapitalisten att övervinna den barriär som finns i steget P – c (konstant kapital) där avsaknad av pengar till investeringar kan övervinnas om man köper PM (produktionsmedel) på kredit. Återbetalning sker efter att den slutliga produkten sålts och räntan betalas med hjälp av mervärde.
- Kommersiell kredit träder i aktion i steget V’ (varukapital) – P’ (avkastning) där man bidrar till cirkulationen genom att den tillverkade varan säljs. För krediten står antingen producenten själv eller en kommersiell mellanhand. Mellanhanden lånar antingen ut pengar så att man kan köpa V’, vilken kommer att återförsäljas, eller så köper man V’ på kredit.
-Konsumentkredit återfinns i stegen AK (arbetskraft) – P (pengar) – V (vara) där man lånar pengar för att kunna köpa V.
Sammantaget kan man säga att krediten blåser liv i cirkulationen där den inte borde ha fungerat. Man ska dock ha klart för sig att det finns en skarp skiljelinje och en inneboende motsättning mellan utbytet av varor och utbytet av pengar, precis som det finns mellan fordringsägaren och tagaren av kredit.
Momentet av kris kommer in i leken när kredittagaren misslyckas med sina avbetalningar genom att inte lyckas sälja V’ eller AK.
Om en sådan kollaps skulle äga rum och en kris uppstå kallar Marx det en kommersiell kris eller en finanskris där huvuddelen av krisen består av en rad monetära (kreditbaserade) relationer som bryter samman. Dessa båda kriser följs ofta åt men skiljs från en industriell kris där kollapsen sker i produktionen.
Viktigt i sammanhanget är att påpeka att kreditrelationen, mellan kredittagare (gäldenär om man vill vara fancy) och fordringsägare (borgenär), som andra aspekter av kapitalets reproduktion, är en del av och formad av klassrelationen. Detta är kanske som allra tydligast i kamper rörande konsumentkredit där man kämpar över villkoren och priset (räntan) såväl som om en återbetalning någonsin kommer att ske (genom bankrutt eller att kredittagaren inte kan eller vill fullgöra sin del av avtalet). Eller som skägget självt sa i Kapitalet:
Den antika världens klasskamp t.ex. var huvudsakligen en kamp mellan borgenärer och gäldenärer, och i Rom slutade den med de plebejiska gäldenärernas undergång, i det att dessa ersattes med slavar. Under medeltiden slutade kampen med att de feodala gäldenärerna gick under och förlorade både sin politiska makt och dess ekonomiska underlag. Emellertid återspeglar penningformen – och förhållandet mellan borgenär och gäldenär är ett penningförhållande – här endast motsättningar, som har sin grund i djupare liggande ekonomiska livsvillkor.
Så är fortfarande fallet – förhållandet mellan fordringsägare och kredittagare är en klassrelation märkt av kamp. Detta är något som vi kommer att återkomma till i vår nästa del, E. Så glöm för allt i världen inte att fortsätta läsa för den spännande avslutningen om dagens nyliberala finanskris.
‘Til next time!
Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Borgarna och jämställdheten – en omöjlig kombination, Anders_S skriver Andra åklagare inte alls överens med Rolf Hillegren, Kristoffer Ejnermark skriver Dicken rövslickar, Jinge skriver Israels handel och vandel, Neoviolence skriver Bara en Jackie Arklöv…, andread0ria skriver Svensk diplomat smörar för högerextremister
