Vi i AK är som bekant schizofrena och bestående av olika fraktioner. I frågan om att rösta i höstens riksdagsval är vi oeniga men vi är inte sämre än att vi kan argumentera åt båda håll samtidigt.
För:
Visst är det sant att riksdagen aldrig kommer genomföra några större förändringar som främjar klasskamp och minskar klassklyftor men de minimala skillnader som de facto finns mellan blocken får stora konsekvenser för många människor, konsekvenser som försämrar proletariatets ställning som helhet. Offentliganställda hotas få kicken om nedskärningarna eskalerar med borgerligt styre (ja, vi vet, sossarna har hållit i bödelsyxan när de styrt men då har de arbetat marginellt långsammare), kroniskt sjuka som utförsäkrats kastas ut i arbetssökarträsket etc. Följderna av ett fortsatt Allians-styre är betydligt värre än om sossepacket återtar makten. Man får här se den legala vägen som ett komplement till andra metoder, ett komplement man inte ska skapa sig några illusioner om men inte heller negligera. Det är något mer bekvämt att bedriva klasskamp under kapitalets vänster än dess höger.
Emot:
Att gå och rösta är att tillskriva mening till det som är meningslöst. Blocken står så nära varandra att de riskerar att växa ihop. Valcirkusen understryker bara faktumet att politikerdräggens främsta uppgift är att hålla klassamhället intakt – antingen genom välfärd eller arbetslinjen eller något annat djävulskt påfund. Oavsett vilka som vinner kommer vi få en marknadsliberal regim – frågan är bara om vi ska styras av duvor eller hökar. Resultatet kommer att i slutändan bli detsamma – en fortsatt utsugning och repression i ”trygghetens” namn. Är vi inte jävligt trötta på att tänka i procentsatser och spegla oss i övervakningskamerornas kameralinser? Att gå och rösta och aktivt blåsa artificiellt liv i det kadaver vi kallar riksdag är att ge legitimitet till parlamentarismen som system. Att vägra rösta borde göras till en kollektiv handling, ett uttryck för klasskamp där vi vänder ryggen åt det politiska etablissemangets TV-leenden och tomma löften. Ju lägre röstdeltagandet blir, desto större kris för det politiska systemet.
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Storjohann och Billerud, L. O. K. Ejnermark skriver Alliansens faktafel i gårdagens utfrågning i TV4, martin skriver Bekämpa politiken, inte partiet, Lukas Löfling skriver Jobbbskatteavdraget dyrare än sex timmars arbetsdag
För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.
One Comment
”Ju lägre röstdeltagandet blir, desto större kris för det politiska systemet.”
Det är det här jag inte köper. Vad säger att det blir kris för ”makten” om vi säger att röstantalet skulle sjunka dramatiskt till, låt säga, 50 %? Ingenting! Så ser det ut i t ex USA och i valet till EU-parlamentet ligger röstantalet på 30 % i Europa, har det hindrat EU från att alltmer öka sitt maktinnehav? Nej, nej, nej. Dom ger blanka fan i hur stort röstdeltagandet är.
Sedan håller jag inte med om att det är minimala skillnader mellan blocken (sic). Socialdemokraterna har gått långt åt höger, men Alliansen är i en klass för sig om man ser till förändringarna de senaste 4 åren. Bara attacken mot facket (anslutningsgraden har sjunkit från 80 % till 71 %) får Thathers antifackliga politik att faktiskt blekna i jämförelse. Till det världens största skattesänkningar, 100 miljarder varje år (!) till förmån för de rikaste, ännu snabbare ökning av klyftorna och ökande fattigdom.
”Så när jag står där med valsedeln i handen, är min enda tanke: bort med alliansen” – Kartellen
http://www.youtube.com/watch?v=Q1AQciIR-Bs