Avgrunden som blogg bär ju lite andra anor än som en reaktion på dagens konflikt. Och Auonoma Kärnan föregår ju dagens konflikt… att säga att Avgrunden som vänsterprojekt har en grund av barnslig reaktivitet samtidigt som man kallar sig själv för “anti-politik” är ju bara knasigt. Varför inte gå in på antipolitik.se och läsa dialektiken? Att tänka sig avgrunden som en reaktiv negation på projektet Dagens Konflikt är verklgien att spotta sin egen teori i ansiktet och göra simpel dialektik.

Ett DK gillar oss iaf, ni har alltid vårat stöd.

Dessutom beklagligt att de (konfliktarna) tagit den vändningen. OK att man för det mesta går igång på att applicera italienska begrepp på svenska studenter, men kan man inte nån gång då och då be folk att dra åt helvete har man lite tappat en viktig beståndsdel.

Lycka till iallafall och jag tror avgrunden kan bli bra.

Tack så mycket, vi klipper gärna in några av dina blogginlägg om du inte misstycker. Vi hoppas ju såklart att DK skall få en bra utveckling också

Man kan alltså diskutera hurvida “arbetare” är en nödvändig identitet för konstituerandet utav en proletär dito. Men vad Balibar säger är att den iaf. inte är tillräckligt. Det finns ju väldigt brokiga diskussioner runt just hur proletäriatet konstitueras genom sin universialitet (och inte bara genom en socioekonomisk tillhörighet). Och jag är nog inte man nog att redogöra för dem. Men Woodard använder den för att diskutera populism-debatten mellan Zizek och Laclau (som petter skriver om på Dagens Konflikt) i “Populists or Proletarians? Laclau, Zizek, and the Problem of Articulation”.